Recension - Blu-ray/DVD

Alien (ettan alltså) är så stilbildande och så suggestiv att jag har svårt att komma på en annan skräck- eller sci-fi-film som påverkat genren så mycket som den. Inte var den bara snygg och tekniskt fulländad, den var också så förbannat skrämmande och spännande. I mitt tycke har den en given plats bland de fem bästa skräckfilmerna genom tiderna. Som sciencefictionfilm är den också topplacerad.

Mycket av Aliens handling kan ses i en massa urusla kopior som filmens popularitet genererade. Med fasa läste man, då i forntiden, om att en nästan okänd James Cameron minsann skulle göra en uppföljare. Kunde han matcha Ridley Scotts fenomenala film? Knappast, och det visste Cameron också. Hans ”tvåa” blev en renodlad actionfilm med en massa pang-pang, explosioner och jakter. Jag har sett den långa versionen på filmen och den är mycket bra och spännande. Nästan som en ”Speed” i rymden.

Alltså väntade man med ännu större iver på ”Trean” signerad David Fincher. Trots att många kanske protesterar så vågar jag påstå att den är definitivt den sämsta i serien. Den är inte dålig på något sätt, men så… ja, onödig. Den innehåller spänning, men inte i samma grad som ”ettan”. Den innehåller action, men inte alls så mycket som i ”tvåan”. Med små modifikationer skulle ”trean” ha blivit en helt suverän sci-fi-thriller helt separat från de andra i serien.

Och se! Alien: Resurrection invaderade oss 1997. Som regissör hade man anlitat en fransman vid namnet Jean-Pierre Jeunet, som har välsignat oss med bl.a. ”Delikatessen”, en helt sanslöst obegriplig film. Vad kunde HAN göra av ikonen ”Alien”. Och hur skulle han tackla faktumet att Sigourney Weavers figur Ripley dog i trean? Kloning, dumskalle! Och visst, man hade samlat ihop blod från ”treans” händelseplanet och hostat ihop en fungerande klon. En gravid sådan. Babyn utgörs av en drottning som senare skall ge upphov till en hybrid mellan människa och Alien. Mera Alien, tycker jag.

Hur som helst så har det passerat 200 år mellan ”trean” och ”fyran”, Ripley är en klon och man har odlat fram ett gäng Alien-monster som hålls i säker fångenskap (ha, ha, ha). Ripleys små vänner kräver människooffer för att kunna utvecklas och dessa tillhandahålles av ett gäng råbarkade rymdpirater som lägligt nog anländer till forskningsstationen, som dinglar mitt i rymden. Utan att avslöja för mycket kan jag säga, att sedan går det åt helvete.

Alien: Resurrection innehåller alla de element som gör en skräckfilm till en skräckfilm och en sci-fi-film till en bra sci-fi-film. Den innehåller krypande spänning, skrämseleffekter, action till tusan samt en uppfriskande och t.o.m. rolig dialog. Faktum är att denna film innehåller mera humor än de tre föregångarna tillsammans. Om inte detta skulle vara nog så är den tekniskt minst lika fulländad som ”ettan”. Den uppnår inta samma krypande skräck som den anrika förfadern till film, men jag rekommenderar den inte för mesråttor och filmveklingar, barn och velourfolk. Man kan förlora sin nattsömn. Det gjorde min sambo! För den sanna vännen av skräckfilm, sci-fi-film och thriller är denna rulle ett guldkorn.

Monstren i filmen är påpassligt nog mera utvecklade än Scotts Alien i ”ettan”. De visar tecken av intelligens och slughet. De ser läskigare ut och de är minst lika blodtörstiga. Avkomman kan dessutom uttrycka skräck och, märkligt nog, så finns det en sekvens där jag tyckte väldigt synd om den stackars saten. Kan hända, svalde jag en extra gång vid något tillfälle. Förutom det, så kan man inte skylla på att filmen skulle vara händelsefattig.

Skådespelarna är, förutom Weavers animaliska karaktär, väl valda. Jag har aldrig riktigt tyckt om Winona Ryder, men här gör hon en bra föreställning. Ron Pearlman spelar den som man tycker om fast han är ett svin, Dominique Pinon en konstig, rullstolsbunden figur, Michael Wincott piratkaptenen, Dan Hedaya kapten ombord forskningsstationen och dårlegenden Brad Dourif som personen ansvarig för den medicinska delen av forskningen.

Vad kan man säga om ljud och bild? Alldeles fruktansvärt perfekt. Det är ett nöje att äga ett bra hemmabiosystem då man ser en film som denna. Jag kan inte poängtera nog, att för att dra det största nöjet ur en film som denna, BÖR man ha ett skapligt hemmabiosystem. Jag känner en typ som satsade pengar på en DVD-spelare, men sket i att köra ljudet igenom en surroundförstärkare och en knippe ordentliga högtalare. Slutresultatet må vara visuellt bra, men helheten blir så platt att man undrar hur en person som denna resonerar.
Nä, nä, pojkar och flickor; Skit i att köpa pilsner och chips i ett halvår, lägg av med rökningen och köp mindre bensin till moppen och ni har råd att skaffa er även en kvalitativ ljudanläggning. Tro mig, it really makes a difference!

Nåja, även om Alien: Resurrection inte når de ouppnåeliga höjder och standarder som Alien (ettan) la grunden till, är den värd att ha i sitt bibliotek. Den tål att ses massor av gånger. Kanonfilm!

Jan Ahlgren