Recension - Blu-ray/DVD

Många minns säkert den animerade serien ”Beavis and Butt-head” som i början- och i mitten av 90-talet gick på MTV. Mannen bakom de två illbattingarna, mångsysslaren Mike Judge, fick genom serien sitt stora genombrott. Han har sedan dess bl.a. skrivit och regisserat kultkomedin ”Office Space” (1999). I filmen ”Idiotrepubliken” (2005) tar han sig an ett dystopiskt grepp om våra framtidsutsikter, främst riktat till amerikaner.

Det uppstod en del kontroverser i samband med filmens tilltänkta release i augusti 2005 som gjorde att datumet fick skjutas upp ett helt år. När filmen väl distribuerades så visades den på ynka 125 biografer i USA, i jämförelse med uppemot 3000 dukar som är brukligt för filmer av denna typ. Detta var delvis ett resultat av att filmen helt saknade reklampostrar, trailers eller förhandsvisningar för presskåren. Anledningen till problemen sägs bero på att 20th Century Fox äger rättigheterna till filmen och tillika nyhetskanalen Fox News, som verkligen inte framställs i positiv anda i ”Idiotrepubliken”. Man ville helt enkelt inte att filmen och dess budskap skulle nåt ut till massorna i USA.

Inledningsvis får vi följa två par begåvade med olika intelligensnivåer och deras tankar kring att skaffa barn. Det intelligenta paret resonerar som så att det inte alls är lönsamt att skaffa barn vid den tidpunkten, medan den familj vars föräldrar mäter IQ:n runt 80-90 fortplantar sig utan vidare. Häri ligger problemet för vår arts fortlevnad och detta är filmens grundtes.

Luke Wilson spelar Joe, en helt normal ung man i sina bästa år. Han är den mest normale personen som tjänstgör i hela USA’s armé och han väljs ut till att delta i ett hemligt experiment. Projektet går ut på att han tillsammans med en kvinna, fnasket Rita, ska frysas ned i helt ett år. Men nämn den film där projekt av denna typ går som det ska? Nåja, här går det i alla fall helt galet på grund av att han som leder projektet anhålls för att ha affärer ihop med Rita’s hallick Upgrayedd, och experimentet faller i glömska. År 2505 rasar det gigantiska sopberg som packats ovanpå de två kapslarna med Joe och Rita och de kommer åter fram i ljuset.

Givetvis är Joe förvirrad och upptäcker allehanda konstigheter i vår tilltänkta framtid, men framförallt slås han över hur korkade alla verkar vara. Snart är han så pass avvikande från allmänheten att han slängs i fängelse och tvingas genomföra enkla intelligenstest. Det visar sig att han är den smartaste mannen på jorden och anlitas av den rådande presidenten, en före detta wrestlingstjärna. Joe, eller ”Not Sure” som han lyckas döpa sig själv till, får i uppdrag att rätta till de problem som finns i samhället och se till att få ordning på jordbruket. Lyckas han inte så väntar honom ”rehabilitering” på en arena med ett slags framtidens monster trucks.

Själva idén är faktiskt inte så pjåkig då man betänker att detta är samhällskritik och komedi det handlar om. Jag fann mig sitta på en del förväntningar om att detta kunde bli kul, men icke. Eller jo, när Joe upptäcker framtidens filmsmak bokstavligen är som baken är det en kort stunds genial humor eftersom att det årets Oscarvinnare, även i kategorin ”best screenplay”, är en 90 minuter lång film på en orörlig stjärt. Filmen heter kort och gott ”Ass”. Briljant!

Annars innehåller filmen mest jobbig humor eftersom att alla ska vara så dumma hela tiden, men det är slående hur liten skillnad det är mellan dessa figurer som uttryckligen är korkade, och många andra karaktärer i mer eller mindre seriösa filmer. Det enda som piggar upp i allt tråkigt och fånigt är de flertalet parodier eller förlöjliganden av befintliga amerikanska företag och affärskedjor.

Storyn blir bara värre och löjligare ju längre filmen går och givetvis får man det slut man för längesedan räknat ut. Det är allt en besvikelse att ”Idiotrepubliken” inte var bättre, för säga vad man vill om humorn i ”Beavis and Butt-head”, men de hade i alla fall en viss charm och var något nytt när de kom. Det här är inte Mike Judge från sin bästa sida och endast de som står ut med en dum och förutsägbar story göra sig besvär för att få se glimtar av kul sarkasm och samhällskritik.

Per Wahlgren