Ice Age 2: The Meltdown

  • Svensk titel: Ice Age 2: The Meltdown
  • Originaltitel: Ice Age 2: The Meltdown
  • Release (Bio): 2006-03-31
  • Release (Blu-ray/DVD): 2006-10-18

Recension - Blu-ray/DVD

För mig var det helt okänt fram till för någon dag sedan. Ekorren i "Ice Age" lystrar till namnet Scrat. Och för att vara så bedrövligt tråkig som möjligt á la Aftonbladet borde egentligen rubriken vara något i stil med "Ekorre får mig att scratta igen" eller möjligen "Scratta bäst som scrattar sist". Men riktigt så långt sjunker jag inte. Man behöver trots allt inte påpeka till överdrift att den andra installationen av "Ice Age" är rolig, det visste vi att den skulle vara redan när vi fick nys om den aktuella uppföljaren.

Nu befann jag mig inte i de bästa av tillstånd då jag fick nöjet att se "Ice Age 2". Smärtan som gallstenarna åstadkom i nedre högre magregionen höll mig i sitt onda grepp filmen igenom. Skrattade jag, gjorde det ungefär fem gånger ondare, vilket gjorde "Ice Age 2" till en tämligen smärtsam upplevelse.

Scrat är tillbaka och kanske mer än någonsin. Han fungerar nästan som en slags andningspaus; filmen lämnar fokus från handlingen för en stund för att istället höja stämningen med Scrats eviga kamp för att få behålla sin nöt. Något som är lika svårt i uppföljaren som i föregångaren. Annars kan man tänka att "Ice Age 2" börjar allt mer likna en Disney-produktion och då syftar jag på handling och innehåll. Märk väl, detta är ej i negativ bemärkelse i detta fall. Det som senare tidens datoranimerade filmer stått för har mest varit urballade och smått extremtokiga handlingar, börjar nu närma sig mer jordnära och greppbara berättelser.

Uppföljaren tar sin början där föregångaren slutar. Men nu ställs man inför nya hot när istiden uppenbarligen börjar gå mot sitt slut och den lilla fridfulla dalen riskerar att dränkas av smältvatten. Det blir en kamp mot tiden och klimatförändringarna och med dem nya faror.

Vi bjuds också på en hel del existensiella frågeställningar som på sitt vanliga manér leks bort för dem som inte har lust att dränka sig i djupa tankegångar. Däremot, vill man så finns det ett filosofiskt djup och frågeställningar som inte bara mammutar måhända grubblade över. Men som sagt, du behöver inte bry dig om detta utan om så önskas, bara luta dig tillbaka och njut av en vacker, välgjord och underhållande berg- och dalbanetur.

Ett andra utlåtande:
”Ice Age 2” är onekligen underhållande. Den ihärdige gnagaren Scrat, vars livsuppgift är att få tag på sin nöt, är på god väg att bli en komisk kultfigur. Roligast är nästan när han ska hoppa stavhopp efter nöten. Eller när han får iskrage. Eller när… Ja, ni fattar? Scrat stjäl rampljus från mammuten, tigern och sengångaren, som var och en genomgår lagom mycket karaktärsutveckling. Däremot påverkar Scrat huvudstoryn mer än man kunde ana. Så det känns aldrig omotiverat med gnagarens sidospår. Robert G gör rösten till sengångaren med bravur och resten av dubbarna, däribland Eva ’urartad-Storm-och-innan-dess-Disneyklubben’ Röse, sköter sig också. En annan rolig scen som bör nämnas är den när sengångaren sjunger irriterande sånger som pikar mammuten om att han är den siste av sitt slag. Precis som Jeppe skriver så finns det djupare dimensioner i filmen om man väljer att lägga märke till dem. En kul uppföljare har vi att göra med i vilket fall.
/Johan Karlsson
Johans betyg: 3 stora nötter

Jesper Isaksson

Kommentarer