Recension - Blu-ray/DVD

Det närmaste Transformers jag tidigare hade kommit i kontakt med var min lillebrors leksaksfigurer på 80-talet. Jag var väl lagom imponerad. Men trots att den här filmen för mig inte skulle bli en nostalgitripp tillbaka till mina kära Transformers öden och äventyr, varken som små plastrobotar eller serietidnings-hjältar, så kände jag på mig att det här skulle kunna bli en riktigt kul filmupplevelse. Jag är svag för animerade robotar och utomjordingar på duk.

Filmen inleds i Quatar där den amerikanska arméen har en krigsbas. De får snart en signal om ett oidentifierbart flygplan som trängt igenom signalanalysområdet. Det visar sig vara en Decepticon som snabbt förvandlar sig från en helikopter till en enorm, fasansfullt skräckinjagande och skorpionliknande robot som snabbt utplånar lägret. Militären står rådlös och funderar kring vilket land som möjligen kan ha skapat detta monster.

Decepticon är namnet på de onda Transformers som i decennier utkämpat ett krig mot de goda Autobots. Kampen har pågått ute i rymden till nu jorden blir slagfält för de högteknologiskt avancerade robotarna vars system består av en DNA-baserad dator som kan ta efter, växa och utvecklas.

Samtidigt med händelserna i Quatar köper Sam Witwicky, en halvnördig amerikansk tonåring, sin första bil. Vad han inte vet är att den gula gamla Cameron är en Autobots skepnad som kommit för att beskydda Sam. Sam besitter nämligen ovetandes kunskap om var Kuben finns. Deceptions har för avsikt att utnyttja Kubens skapandekraft till att transformera jordens teknologi och överta universum.

Ploten är inte filmens styrka. Men den är inte heller störande dålig. Den fungerar som driv för att exponera de otroligt välgjorda animeringarna. Transformers-robotarna är en ren visuell njutning. De är helt enkelt supersnygga. Förvandlingarna från de mest skilda ting (bilar, flygplan, mobiltelefoner etc) till robotar är rent fascinerande, och slutstriderna slår allting i animeringsväg jag tidigare har sett. Dessutom smälter animeringen och live-scenerna ihop som de vore ett och samma. Ribban har med denna film satts för vilka höjder illusionsskapande animering ska ligga på.

Sam Witwicky, filmens huvudperson, spelas av Shia LaBeouf. Han påminner lite om vissa av 80-talets nördiga hjältar, som dessutom får bruden på slutet. Han är trovärdig i sin roll och tajmar väl filmens stämning som stundtals är riktigt rolig. Den driver mer än en gång med vår livsstil och våra nojjor, framförallt de amerikanska. Däremot kunde hans motspelerskas roll fått axlas av någon annan än Megan Fox. Okej, manuset är här väl klichédrypande, men nog hade hon kunnat göra något mer än att bara vara ett sexobjekt, vars stora hemlighet är att hon kan mecka med bilar.

Det finns en avgörande aspekt i filmen och det är den känslomässiga kopplingen mellan människa och maskin. Filmer av den här typen måste spela på den strängen för att vara riktigt lyckade. Både regin och LaBeouf lyckas med hjälp av den överdrivet melodramatiska musiken med bedriften att få robotarna att röra mig någonstans åtminstone i närheten av hjärteroten. Som åskådare har jag inte ett dugg svårt att känslomässigt knyta an till Autobots och deras mission.

Sammanfattningsvis: Var du inte en Transformers-nörd tidigare så blir du det definitivt nu.

Anna Keijer