Recension - Blu-ray/DVD

1994 må hända var ett år som alla andra för oss i västvärlden. Vi går till jobbet, sätter oss i skolbänkarna och kommer hem sent och förhoppningsvis finns tid och ork för att se på nyheterna på tv. Nyheter som visar det vanliga orättvisorna i världen, idrottsframgångar och nöjesreportage. Må hända visades otäcka bilder från Rwanda under en tid, bilder som vi snabbt glömde. Visst, de bilder som lyckades nå väst kanske inte var så många, men de borde varit tillräckligt för att få oss att reagera.

Fotografen Jack Daglish, spelad av Joaquin Phoenix, lyckas vid ett tillfälle filma det som hände. Skakad kommer han tillbaka till hotellet för att redigera filmen och frågar om det inte är så att de bilder scener han just fångat på film inte alls kommer att förändra någonting. Västvärlden ser dem, men glömmer lika snabbt. Nick Nolte som spelar FN-översten Oliver säger samma sak. Afrika betyder ingenting för oss i väst. Afrikanerna är bara skit för oss.

Hela filmen igenom sitter jag och ärligt talat skäms. Jag känner mig så skamsen att jag ibland nästan gråter. 1994 mördades 800 000 människor i Rwanda i ett av vår tids värsta folkmord. Drygt 10 år sedan alltså, i en modern tid. Den sanning som Hotel Rwanda åter vill uppdaga är den att vi i väst gjorde ingenting förutom att överge landet och dess människor.

Tidigt i filmen får ett barn bevittna hur grannfamiljen brutalt slaktas med machete och förblir apatisk och passiv filmen igenom. Förtvivlade föräldrar förstår direkt vad han varit med om. Mina tankar förs direkt till de apatiska barn som finns runt omkring i Sverige just nu och hur vi har behandlat dem. Det är som om vi glömt hur man visar barmhärtighet och medmänsklighet och framförallt, att vi redan glömt att det inte var så länge sedan ett land lång borta i Asien visade oss hur det egentligen borde vara.

Hotel Rwanda väcker mest ilska och ångest och det blir svårt att kunna titta på andra saker i filmen. Jag skiter alltså i hur kameran fotograferar, hur ljussättningen är eller om regissören låtit sina skådespelare agera fullt ut. Det är inte alls viktigt i sammanhanget. Det viktiga är att Hotel Rwanda berör mig å de djupaste. Frågan jag ställer mig nu är om filmen tyvärr inte kommer att få den effekt som den borde. Om inte Phoenix karaktär har rätt även här. Vi ser filmen, sen vaknar vi nästa morgon och går till jobbet eller skolan och glömmer något som vi i väst har att skämmas över under all framtid. Det gör mig förbannad.

Jesper Isaksson