Recension - Blu-ray/DVD

När man som recensent sättter sig och tittar på en film som den här ställs man inför ett dilemma. Hur ska jag titta på en film från 1980. Ska jag se på den med ögon från 2005 eller backa tillbaka i tiden och recensera filmen för vad den var det året den kom ut. År 1980 var förkortningar som CGI bara en obegriplig kombination av bokstäver och skådespelarna spelade mer för känslan än för pengarna. Det var tiden då filmens kvalitet och popularitet enbart baserades på skådespelarnas förmåga att prestera. Idag har specialeffekterna tagit över på många områden och även om det i flertalet filmer gör sig bra så kan man i många fall konstatera att det hela går till en överdrift.

Ofta när jag ser en äldre film kommer jag på mig själv att njuta. Jag frågar mig själv varför jag inte ser på denna typen av filmer oftare och fortsätter att förundras över filmens äkthet. Men ändå är det något som talar emot mig då jag kommer in i videobutiken och genast går till hyllan med ”nyheter”. Kan det vara det faktum att bildkvaliteten faktiskt är lite sämre i dom äldre filmerna?! Eller att klippningen inte håller samma mått som dagens filmer?! Jag vet inte och det gör mig sur.

Atlantic City är en av Burt Lancasters senare filmer samtidigt som det är en av Susan Sarandons tidigare. Lancaster börjar bli en gammal man men fortsätter att storspela och leva upp till sitt rykte. Han fick för övrigt en oscars-nominering för denna roll tillsammans med Susan och det är skådespeleriet som är behållningen i filmen. För när eftertexten börjar rulla kommer man inte riktigt ihåg vad filmen egentligen handlade om.

Lou är en gammal man som levt på fel sida lagen i hela sitt liv. En liten gangster som alltid strävat efter att bli något stort inom de undre kretsarna. Utan pension och med oskattade pengar drar han sig genom vardagen med nöd och näppe. Susan är ”kvinnan mittemot” och Lou spenderar många kvällar med att fantisera om den 30 år yngre kvinnan samtidigt som han tittar på henne från sin nedsläckta lägenhet. När hennes syster som rymt iväg med hennes man, Dave, en dag kommer tillbaka till Atlantic city börjar det bli komplicerat. Dave har nämligen kommit över ett parti knark som han ska tjäna pengar på och tillsammans med Lou, som ser en chans att komma närmare Sally, slår dom sina affärssinnen ihop. En kombination som kanske inte är den bästa och som leder dem båda in på oanade vägar.

Jag tänker inte analysera i sönder den här filmen. Budskapen ligger på en djupare nivå men för att inte blanda in dessa är det en film vars handling inte engagerar tittaren. Man sitter hela tiden och väntar på att vändningen ska komma. Frågorna om vad som ska hända är många och förhoppningarna är stora men de infrias inte riktigt och det förekommer på ett flertal ställen att man klipper precis då svaren till en viss del börjar ploppa upp.

På imdb.com får den här filmen 7,5 i betyg. Den trillar på mållinjen över att få komma in på ”tidernas bästa filmer” vilket jag tycker är en överskattning. Många hävdar att Lancaster skulle ha fått den där oscarn när det begav sig och där är jag villig att hålla med. MEN filmen i sig borde vara mer engagerande för att få kallas ”en av 80-talets bästa filmer”

Daniel Johansson, chefredaktör