Recension - Blu-ray/DVD

Ibland vandrar man hem från biografen, full av förtvivlan. Filmen kan ha varit extremt bra, värdelös, kontroversiell, klyschig, komplicerad, eller helt enkelt… drömlik.

Kärlekshistorier tenderar att gå efter givna mallar, regisserade av människor som inte vågar experimentera med en självklar genre och dess förväntade inslag. Det finns ”Romeo & Julia”, men även undantag som ”När Harry mötte Sally”, eller varför inte ”Closer”, om man ska söka sig mot aktuella filmer. Ja, västerländska regissörer kan uttrycka fjärilar i magen på alla möjliga vis! Men om du vågar söka dig längre bort, låt oss säga till Sydkorea, så kanske du finner något så starkt att det knappt kan uttryckas med dialog. Där har vi ”Järn 3:an”.



En ung hemlös man bryter sig in i andras bostäder för lugn och ro. Han tackar för vistelsen genom att tvätta smutsiga kläder och reparera trasiga föremål innan han ger sig av till nästa hus. Han fotograferar sig själv tillsammans med ägarnas personliga ägodelar, för att få en slags hemkänsla i sökandet efter trygghet. En dag bryter han sig in i ett fint hus vars väggar är dekorerade med bilder på en slående vacker kvinna. Vid sängdags upptäcker han att kvinnan på bilden har befunnit sig i huset under hela hans vistelse, vakandes över honom och hans underliga beteende. En kemi uppstår dem emellan, men chocken gör att han tar till flykten med sin motorcykel. Men något för honom tillbaka. Denna gång återfinns även kvinnans make i huset. Den kostymprydda affärsmannen våldför sig på sin fru. Den unge räddaren i nöden tar sig an sin antagonist med hjälp av en golfklubba (ni kan nog gissa vilken typ av klubba). Än en gång flyr vår huvudperson med motorcykeln, men nu med den mystiska kvinnan som medpassagerare.

Det här är en väldigt stillsam film, som leder framåt likt penseldrag på en tom målarduk. Längre in i berättelsen uttrycks det själsliga i fysisk form, där det inre möter det yttre. Bildspråket blir ren poesi som lägger grunden för en av tidernas läckraste kärleksscener, där vi får beskåda den bästa filmkyssen på flera år!

Skådespeleriet är verkligen strålande. De två huvudrollsinnehavarna lyckas framföra de allra djupaste känslorna utan dialog, endast ackompanjerade av stämningshöjande melodier som tär på hjärtat. Det är svårt att sticka under stolen med min kärlek för filmen, och om resten av alla biobesökare hyste samma känslor skulle vi antagligen leva i en bättre värld. Nu är tyvärr så inte fallet att alla får gåshud av dessa bedårande bilder, som näst intill definierar skönhet. Man måste respektera att det finns personer därute som faktiskt föredrar när korten läggs på bordet, där inget läses mellan raderna. För oss andra är den här filmen ett måste. ”Järn 3:an” är konst, så strunt i raggningsreplikerna och bevittna hur kärlek och smärta bör skildras på vita duken.

Sebastian Lindvall