Recension - Blu-ray/DVD

Det är höst igen. Ni vet, löven börjar gulna och slutligen falla av. Allt blir grått och kallt. Man blir deprimerad och trött. Höst ja, nu igen. Som tur är för mänskligheten så innebär hösten vid sidan av dessa negativa element också ett fett jävla plus. Filmfestival, inte i Stockholm, utan i allas vår favoritstad Norrköping. Ni vet, Eldkvarn, Spårvagnar och rolig östgötska. Norrköping ja, nu igen. Självklart har Tellusfilm en utsände, med nypolerade glasögon, redo att analysera årets filmutbud. (Det vill säga jag.)

Det var inte så bra, recensionen börjar med ett anslag till Norrköpings filmfestival. Så ska man inte skriva en recension. Så FÅR man inte skriva en recension! Men det skiter jag i, för att jag är trött och grinig efter att ha pendlat till Norrköping från Visby. Hursomhelst så har jag spanat in filmen Paradise Now, som är en väldigt uppmärksammad film om självmordsbombare, och deras leverne. Filmen skulle ganska så enkelt kunnat mynna ut i någon slags smörig Pollackpeckoral, men klarar sig hela tiden sig undan sentimentaliteten.

Redan tidigt i filmen uppstår dess stora antiklimax, när filmens huvudperson plötsligt rycks ifrån vardagslunken och kommenderas att tjäna Allah som självmordsbombare. Därifrån så följer en närgången, och ofta smärtsam resa igenom en hel kultur som ofta målas som den stora fan på våra vardagsrumsväggar. Det hela är en väldigt stark skildring som hänger kvar långt efter att filmen är slut, men det är också väldigt bildande. Ungefär som SVT:s dramadokumentärserie om Carl-von Linné. Eller nja, kanske inte. Stryk det sista.

Inte sällan så känns Paradise Now som årets ”Maria full of grace”. Likheterna är faktiskt fler än man kanske kan tro. Båda filmerna har haft Sverigepremiär på Norrköpings filmfestival. Båda två skildrar något som alla vet om, på ett helt nytt sätt. Båda filmerna är minimalistiska i sitt berättande, befriade från sliskig sentimentalitet och störande bakgrundsmusik. Så, det räcker där, får jag gå hem nu? Nej, jag ska faktiskt säga några fler visdomsord om Paradise Now innan ni slipper mig. Filmen är faktiskt riktigt vackert rent bildligt, och med sin minimalistiska berättarton och sparsmakade färgsättning så förmedlar den precis den rätta känslan till publiken. Skådespelarinsatserna i filmen är också väldigt lyckade, och bidrar mycket till den lite obehagliga känslan som ruvar över filmen. Paradise Now är en riktigt bra film, än så länge filmfestivalens överlägset bästa. Punkt.

Kim Ekberg