Recension - Blu-ray/DVD

Ibland så är det höst. Ibland så känner man sig deppig och ser bara det negativa i allting. Oftast infaller dessa hyfsat samtidigt. Så, ibland är det höst och man ser bara det negativa i allting. Man går runt och känner sig småirriterad på allting, och man tycker att allt är skit. Ni vet hur det är. Och det är nu. Nu är det höst. Along came depression. Men gråt inte för det, för jag har varit snäll nog att åka på filmfestival i kalla Norrköping, bara för att hitta den perfekta filmiska vitaminkicken i detta förbenade höstmörker. Och nu, efter en oändlig rad hyperavancerade kalkyler och framställande av andra otroligt viktiga papper så kan jag nu presentera filmen vi alla ska se. Alla!

Det spelar ingen roll att filmen är jättemainstream (vilket jag annars brukar räkna som negativt) och att halva Amerikas befolkning redan har sett den. Det är förstås filmen med den sparsmakade titeln ”Wallace and Gromit: varulvskaninens förbannelse” som är på tapeten. Ni vet dom där leranimerade kortfilmerna om en uppfinnare och hans hund som man hade så roligt åt när de visades på SVT för sissådär en tio år sedan. Wallace and Gromit, ja just det! Hursomhelst har dessa kortfilmer nu fått uppbackning av en långfilm (vilken har varit på gång i en herrans massa år nu).

Först av allt vill jag säga att jag har haft mycket kul med Wallace och hans hund i mina dar. Kanske lite för kul. För i ärlighetens namn så var inte mina förväntningar på denna film särskilt höga, eftersom jag räknade med en kortfilm utdragen till en långfilm. Nu är ju det just vad filmen är, en kortfilm utdragen till en långfilm, men på något fånigt och naivt sätt så rör detta mig inte i ryggen. Jag kan tänka mig att blunda för filmens nackdelar, eftersom den är så charmig, gullig och underbar. Varje liten detalj i filmens leriga interiör känns kärleksfullt genomförd, och rent bildmässigt är det så lull-lulligt att man får torka bort en glädjens tår i hörnet av ögat. (corner of the eye) Lite då och då.

Från början till slut är mysfaktorn hög. Det bjuds på ett hejdundrande åktur fram till den fantastiska slutuppgörelsen. Däremellan hinns det med en uppvisning i användande av det engelska språket, fiffiga bildövergångar, roliga filmreferenser och en och annan sexanspelning. Så att vi vuxna också ska bli glada. Inte för att det behövs eftersom den här filmen har allt som krävs för att vara en vuxenfilm också. När jag såg filmen på Norrköpings filmfestival så var salongen full av vuxna, inte ett enda barn, och jag tror att vi hade det lika roligt för det. ”Wallace and Gromit” är långt ifrån en perfekt genomförd film, men den är så förbannat charmig, och den får dig garanterat av med höstdepressionen. Det är mysigt och gulligt, och ibland kanske det är allt som krävs för att göra en människa glad. Se den! Alla!

Kim Ekberg