Recension - Blu-ray/DVD
Äntligen! som Gert Fylking hade uttryckt det med stor ironi. Det är ingen hemlighet att jag har haft svårt för de nya Wallander-filmerna med en mumlande Krister Henriksson i spetsen. Biofilmen ”Innan frosten” var medioker, direkt till dvd-floppen ”Byfånen” var ännu värre. ”Bröderna” bojkottade jag, men den fick ett svalt mottagande av min Tellus-kollega Mattias.
Nu är det alltså dags för massproducerad polisfilm nummer fyra, ”Mörkret”. Jag och min polare, som tidigare genomlidigt nyss nämnda filmer ihop, förberedde oss på en polisfars, en rulle som man i alla fall kunde skratta åt och leta fel i. Men till vår stora förvåning så blev det inte riktigt så.
Någon dumpar ett lik i en brunn (vars vatten en polis senare råkar dricka av). Utredningen av försvinnandet (som alltså är ett mord) sammankopplas så småningom med tonårstjejer som blir sexuellt utnyttjade. Linda Wallander, som informerar om droger på högstadieskolan där tjejerna går, engagerar sig i fallet.
Den otäcka storyn har mer substans denna gång och är inte fullt så förutsägbar som den kunde ha varit. Karaktärerna samspelar fullt godkänt. Far och dotter-relationen (mellan Kurt och Linda) klaffar, liksom dubbelmoralen som uppstår när Kurt flirtar med en kollega och samtidigt fördömer dotterns påstådda romans med herr ”Tusenbröder” (Ola Rapace), som för övrigt blir hård som Gunvald Larsson vid något tillfälle.
Annars bjuds det på sedvanligt polisarbete och lite spännande musik. Kurt får problem med ”kisseriet” (som det faktiskt uttrycks) och slemproppen Viggo från ”Rederiet” dyker upp i en biroll. Tack och lov har man nu skippat den irriterande och glesa HippHipp-skånskan, och ersatt den med 100 % malplacerad stockholmska. Varför filmerna utspelar sig i Skåne begriper jag inte när inte en enda skånsk skådespelare återfinns i rollistan.
”Kurt Wallander dras ovetande in i fallet efter att han, utan anledning, blivit utskälld och kallad gubbjävel av en främmande trettonårig tjej.” står det på baksidan av fodralet. Det konstiga är att den scenen aldrig dyker upp. Eller har jag missat händelsen i min tankspriddhet? Never mind.
Extramaterialet är snålt med skådespelarbiografier och en reklamtrailer till nästa Wallander-rulle: ”Afrikanen”. Lite kunde man gott ha ansträngt sig. Kommentatorspår av regissören hade till exempel inte suttit helt fel.
Det här är ingen film som jag självmant hade lagt pengar på, men nu fick jag den som recensionsexemplar (tack till SF) och gick in med bottenskrapslåga förväntningar. Den nye regissören Apelgren har åstadkommit något nästintill overkligt: en skaplig Wallander-film, något som man kan hyra som polisfilmssubstitut i väntan på de nya Beck-filmerna. Jag är så snäll, man kan nästan tro att jag har tjuvstartat med pepparkaksätandet, och tilldelar ”Mörkret” en svag trea i betyg. Det hade jag aldrig trott.
Kommentarer