Recension - Blu-ray/DVD

Ett välbärgat par är ute och kör på landsbygden i ett fattigt Polen där bilar är en otrolig lyx. Det tidiga 60-talet visar sitt fula tryne i mannens sätt att behandla sin vackra hustru. Det är han som är kapten. Lustigt nog är de på väg till parets segelbåt och på en liten landsväg kör de nästan på en yngling (ska åtminstone föreställa en yngling). Mannen blir rasande och far ut ur bilen, men lugnar sig på ytan och börjar spela ett elakt spel - den yngre mannen bjuds med att åka i bilen och senare även ut med båten. Där startar ett triangel drama utan några stora yttre händelser. Men under ytan pågår ett vaket och explosivt drama, och det är ta mig fan det bästa skådespeleri jag sett på länge.

Roman Polanski (”Pianisten”, ”Chinatown”, ”Rosemarys baby” m.fl.) tillhör en av mina absoluta favoriter sedan jag såg ”Chinatown” på TV i unga dar. Han har ett berättarspråk som talar direkt till mig och han skrämmer mig till eftertanke men vet när det är dags att sluta om jag inte ska få panik. Detta är så förbluffande häftigt att jag lyckas förhålla mig till hans filmer på ett oreflekterat intagande sätt tills efter filmen är slut, och det är en jättebonus tycker jag. Du vet hur jobbigt det kan bli när man känner hur filmen anstränger sig för att vara konstnärlig och gör anspråk på att vara svårtydd, det kan jag inte alls med - jag gillar visserligen filmer med en finstämd atmosfär, men bara om jag låter mig övertygas av en sorts sann känsla av att det är på riktigt. Detta påstås vara Polanskis debutfilm, något som inte stämmer, men det är hans första efter att han lämnat filmskolan och det ÄR imponerande bra för att vara en så tidig film i karriären.

Det doftar erotik på båten när de bägge tupparna slåss om vem som är herre på täppan om en stor kniv och den snygga hustrun spelar dubbelspel och bjuder på sin sensualitet inför den dreglande ungtuppen. Detta görs på ett sätt som är galet politiskt inkorrekt idag - men det känns äkta och tidsenligt i Polanskis film. I en scen spelar de tre ”Plockepinn” och jag har bestämt för mig att reglerna är att man får plocka tills det rör sig, men i filmen börjar de med att plocka varsin och om det rör sig samlar de ihop alla pinnarna och får börja om. Jag vet inte om jag lyckas förklara fenomenet, men det innebär i alla fall att spelet aldrig kan ta slut - och jag undrar om detta är en av Polanskis underfundigheter, för plötsligt spelar de som jag är van vid.

Som sagt, det är tätt spelat och med en naiv sexuell atmosfär som inte hade gjort sig idag. Vi hade inte trott på det helt enkelt. Men här är det så bra att jag höjer denna film till skyarna, med förbehållet att man ska gilla långsamt drama och att använda sig själv, medan man tittar, som bollplank och hobbypsykolog. En 4:a för att filmen gjorde mig på gott humör och för att Jolanta Umecka är så sanslöst snygg i bikini. Synd att man är född 20 år för sent.

Mattias Svensson