Storm

  • Svensk titel: Storm
  • Originaltitel: Storm
  • Speltid (min): 115
  • Release (Bio): 2006-01-20

Recension - Blu-ray/DVD

Svensk Science Fiction, Jonas Karlsson som djävulen själv, vackra Eva Röse och Lina Eklund i latex, galna specialeffekter, utsökt foto och vågad regi, allt skapat av ett gäng sugna ungdomar. Visst låter det bra. Detta kunde ha varit årets pärla. Istället kan vi redan i januari utnämna årets stora svenska egotripp och praktkalkon. Stormen närmar sig... spring för livet.

Man borde kanske inte ha hoppats för mycket när orden ’svensk’ och ’Science Fiction’ nämts i samma mening. Men fortfarande kan man inte neka hur bra detta såg ut. Två unga hungriga regissörer som känt varandra både från sina filmskoledagar och tidigare tar sig an att för en gångs skull skapa en riktig svensk Sci-Fi. Till sin hjälp har de en ordentlig budget och finfina effekter. Samt flera bra skådespelare. Och ett ursnyggt foto. Jämte med ett grymt soundtrack. Och en produktionsdesign som får det att vattnas i munnen. Så varför blev detta inte årets film? Vad fattas på listan? Ajuste, den lilla bagatellen som kallas för manus.

För ett manus finns inte. Inte som är värt att nämna i alla fall. Tvärtom är berättelsen som ligger till grund för denna filmskymf antagligen det löjligaste och mest osammanhängande som någonsin släppts löst i svensk filmindustri.

DD är en ung skribent på Nöjesguiden i Stockholm och fyller sin vardag med snabb onani och tunga droger på stadens inneklubbar. Redan här börjar det illa när wannabe-Donnie Darko vibbarna kommer igång, DD är nämligen en förkortning för Donny Davidsson. Men vi förbiser denna lilla miss och låter oss faktiskt svepas med de första tio minuterna i filmen då allt ändå ser hyfsat lovande ut. Detta trots att berättelsen redan här lever farligt med hål och trådar som inte följs upp. Efter den första kvarten – hoppas du har en extra stor popcorn med dig eller en mjuk kudde till hands för här ramlar allt ihop, vilket det ofta gör när man valt att undvika den där fina lilla byggstenen som kallas för manus.

I en intervju sa regissören Uwe Boll nyligen att det han lärt sig från filmen ’Alone in the Dark’: ”a screenplay does matter”. Detta är ganska komiskt från mannen som regisserat tre filmer raka vägen ner till IMDbs ’Bottom 100’ lista. Men självklart har han rätt. Regeln att en film aldrig kan bli bättre än sitt manus utan endast lika bra har aldrig varit sannare. När sedan den här filmen på papper är så skrattretande pretentiöst, egotrippat och löjligt som detta kan ni själva gissa vad resultatet blivit. Det spelar tyvärr ingen roll hur bra allt annat fungerar och hur fina de individuella scenerna är, för när väl nästa scen kommer har den förra blivit helt onödig för filmen. Att skaparna sedan skryter om att de skrev berättelsen efter specifika bilder de ville ha med utan att veta varför gör inte saken bättre. Jag är också övertygad om att de båda kan förklara varenda liten tvist och tråd som nämns, men vad gör det när det inte finns att hitta i filmen?

När sågen ändå är framme måste den även tas fram mot Eva Röse och den som valde att casta henne i rollen som Lova. Hon är helt horribel. Dock så kommer både Eric Ericson som verkar ha en fin karriär framför sig och den redan etablerade Jonas Karlsson undan med beröm. Men som tidigare nämnt, det spelar ingen som helst roll, för den här filmen existerar knappt. Den är alldeles för idiotisk för sitt eget bästa(fast den då vill kalla sig för intelligent istället) och det gör en verkligen sur att se hur bortkastat detta har varit. För detta, som nämnt tidigare, kunde ha blivit årets hetaste, läckraste och mest överraskande film. Tyvärr är det årets kalkon.

Samtidigt har Storm redan sålts vidare till ett flertal länder och datanördar under femton lär köpa den här filmen för glatta livet och kalla den för en svensk Matrix. Låt er inte luras. Här finns inget att hämta förutom en lektion i hur viktigt den där lilla grundstenen är i film, och hur dåliga vi svenskar verkar vara på att inse det.

Filip Gieldon

Kommentarer