Recension - Blu-ray/DVD

2003 var året då flera års byggande äntligen kulminerade en vacker explosion av kvalite i det sydkoreanska filmskapandet. Året då Oldboy kom och sedan svepte hem en Grand Prize i Cannes, året då Ji-woon Kim stal skräckmanteln från japanske Hideo Nakata med sin A Tale of Two Sisters – och året då Memories of Murder kammade hem bästa film, regi och skådespelare på sydkoreanska Grand Bell Awards.

Det är möjligt att Memories of Murder gynnades av att Oldboy deltog i nästa års sydkoreanska motsvarighet till Guldbaggegalan, men man bör inte direkt förlita sig till ett sådant påstående. För Memories of Murder inte bara bra, den är en poetisk återberättande av en verklighet så genuin att det sällan varit enklare att låta sina känslor svepas med i en berättelse så grym. Ingen lämnas oberörd.

Året är 1986 och samtidigt som Seoul ständigt beordrar militära övningar över landet sprider sig långsamt skräcken på landsbyggden långt från huvudstadens politiska forum. Landets första seriemördare slår till om och om igen, och när de maktmissbrukande poliserna gjort bort sig än en gång anländer polisen från storstaden som ska få fart på den sega utredningen. Tillsammans med poliserna på landsbyggden skapar de en relation som äntligen ska få fast mördaren vars mördarpreferenser är i regniga nätter och kvinnor i rött.

Handlingen låter som så ofta i sykoreanska filmer simpel och direkt, men som så oftare är den yttre handlingen bara ett av väldigt många lager som gömmer sig i berättelsen. Ett deprimerat land i en hopplös tid, två poliser som båda vill göra rätt och båda på sina egna sätt bryter mot lagen för att nå sitt mål, mord som endast är ett politiskt spel, allt blandat med en enorm dos humor. Den är inte en orgie av vackert, symboliskt foto och handlingar som Oldboy, och den stannar heller inte upp för att ha actionscener med klassisk musik i bakgrunden som A Bittersweet Life. Tvärtom så är den smutsig, hård och skrämmande verklighetstrogen.

Redan från första scenen inges en känsla av depression, ett förvirrat land tidigare länge präglat av krig. Samtidigt är det tragisk poesi när de korta förtexterna presenteras. Det som på ytan ser ut som en Se7en-liknande thriller med betydligt mera humor är så mycket mer. Detta är en film som sitter kvar och berör, och med ett slut som kommer ha dig sittandes i tårar och sedan diskuterande i timmar. Detta är ett mästerverk som till skillnad från de mera postmodernistiska sydkoreanska filmerna som Oldboy ligger på en verklig nivå där allt är genuint. Det är dess styrka – detta är inte alls vad sydkoreansk film brukar vara. Den berör genom att vara helt genuin och verklig.

Filip Gieldon