Recension - Blu-ray/DVD

GetBackers är en superhjälteduo med lite ovanliga superkrafter som återbringar förlorade saker. Tyvärr går affärerna rätt uselt och de kämpar mest för att hitta något att äta för dagen. Ban är utrustad med det djävulska ögat som försätter den som ser in i det i en minut lång hallucination (som Ban väljer kvalité på, hans fiender får ofta skräckupplevelser). Ginji har ett särskilt utvecklat cellsystem i kroppen som alstrar elektricitet när han är rädd, vilket visar sig vara ganska användbart i hotande situationer.

Filmen är en adaption från Mangaserien med samma namn från den i Mangakretsar välkända tidningen Shonen-jump och tyvärr är jag sanslöst dåligt bevandrad i Manga/Animé-världen (om man nu så kategoriskt vågar sammanföra dessa bägge) men har under de veckor denna film legat på mitt skrivbord sökt kunskap i ämnet på Internet, i vänkretsen och genom kontakter i de olika nätverk jag befinner mig i (läs: ofta använt hustruns arbetskamrater och deras barn i sökandet efter vad Manga och Animé är förnågot). Detta sökande har inte gett mig så mycket annat än att jag upptäckt ett stort antal entusiaster och deras vilja att omvända mig och en liten vag förståelse av de faktiska begreppen. Animé ska om jag förstått det hela rätt definieras som japansk tecknad film och Manga är japansk tecknad serie (i pappersformat alltså).

En sak sticker fram som gubben i lådan under sökandet: Jag har förtusan växt upp i moviebox-generationen, alltså en tid då en VCR i varje hem absolut inte var standard och man fortfarande var fånigt nöjd med att man hade färg-TV och två statliga kanaler att välja mellan. På den här tiden åkte man ofta i min familj och hyrde ett par videofilmer och en moviebox för att vår barnvakt skulle få ett enklare och behagligare jobb när föräldrarna skulle ut på fest. Anledningen till denna långsökta avstickare är att utbudet var starkt begränsat särskilt när det kom till barnfilm, Disney hade inte hakat på denna modernitet ännu och det var en hel del tidig Animé på hyllorna. Sandybell, Rai – grottpojken och massor av efterföljare stod i drivor i uthyrningshyllorna, vilka man var av nöden tvingad att välja ifrån. Senare samma årtionde (gissa vilket) dök det upp en Mangatidning på svenska: ”Samuraj” med "Lonewolf and cub". Första numret var spännande och nytt för mig – men det som snabbt blev verklighet för mig var avsaknaden av variation i berättelserna och jag förknippade dem med de Animé jag sett som liten och diverse orkeslösa karatefilmer.

GetBackers är inget undantag från regeln om upprepning, tyvärr är det sämre än när jag var liten – för de logiska luckorna kan inte fyllas i av det barnsligt välvilliga fantiserandet. Detta fungerar inte som berättelser. En del av detta kan skyllas den bedrövliga översättningen och min brist på kunskap i det japanska språket, men til syvende og sidst står man där med en tragiskt tunn historia och dansbandspop skrålande ur TV-högtalarna. Faktum är att det enda som är riktigt upplyftande är ljudeffekterna, som på ett surrealistiskt och suggererande vis kontrasterar mot de stela animationerna. Vackert och annorlunda. Det allra sämsta kan också vara värt att nämna: (obs. känsliga läsare håller mamma i handen nu) Japaner skall ICKE befatta sig med humor. Detta fördomsfulla och korkat plattitydiska uttalande baserar sig på de scener där man försöker vara hurtig och förvandlar figurerna till Simpsonsliknande barnteckningar och de hoppar runt i rutan med plankor som de slår varandra med och snubblar och slår sig, hysteriskt skrattande. Detta är för mig alldeles obegripligt och skapar tillsammans med Henrik Schyfferts senaste TV-dokumentation av japansk humor en fördom som sent kommer ge vika hos mig.

Summa summarum är detta i mina ögon skräp. Men jag vill ändå bromsa alla som kommer bomba mig med hatiska email – jag har fått upp ögonen för det postmodernistiska spektaklet Animé och kommer göra allt vad som står i min makt för att hitta något som faller mig i smaken, för formatet tilltalar mig trots allt och jag har genom detta gläntande på den esoteriska Animé/Manga-världen insett att det finns obegränsat med genrer, bland annat en för mig frestande: hentai (perverterad).

För den som liksom jag har dålig koll på Animé och Manga rekommenderas den svenska sajten animanga.nu varmt! Tack för inspiration och upplysning därifrån.

Mattias Svensson