Recension - Blu-ray/DVD

Sam Peckinpahs Westernfilmer brukar kännetecknas av cynism, brutalitet och död. En sjuhelvetes massa död. Det har sagts att i vanliga westernfilmer så skingras alla mörka moln på slutet, banemannen är död, och alla lever lyckliga. I Peckinpahs filmer så dör alla. ”Balladen om Cable Houge” är dock ett undantag. För att vara en film signerad Peckinpah som dessutom utspelar sig i den vilda västern så går det misstänkt ovilt till, och man nästan väntar på den där stora skjutfighten som aldrig kommer. Nej, ”Cable Houge” handlar istället om en man, och hans leverne, hans vardag och hans kärleksbekymmer. Det är småputtrande, riktigt trevligt att titta på, och faktiskt även lite vackert emellanåt.

Som de flesta av Peckinpahs westerns så utspelar sig ”Cable Houge” i dess sluttamp. Det är under övergångsperioden till den nya tiden. Förvirringen hos åskådaren är alltid förbryllande stor när plötsligt en bil kommer åkandes bredvid saloonerna och bankkontoren. Allt är under förändring, inte bara i världen utan i huvudpersonens liv. Cable Houge är en gammal man som i filmens klassiska inledningsscen blir snuvad på sin mula av två bedragare, svär på att hämnas och tvingas gå igenom en hel öken (det är långt) för att slutligen hitta ett vattenhål. Väl vid detta vattenhål tar hans liv en helt ny riktning, då han bestämmer sig för att börja tjäna pengar på vattenhålet, den föreliggande hämnden blir alltmer avlägsen.

”Balladen om Cable Houge” är intet sagt en fantastisk film, men ändock riktigt stor underhållning som faktiskt kan uppskattas av de flesta. Även den stora westernskeptikern kan i denna genreblandning hitta sitt lystmäte, och har man svårt att komma in i Peckinpahs hårdkokta universum (Straw Dogs, Järnkorset, Wild Bunch) så är det garanterat med denna solskenshistoria man ska börja. Det blir inte mer än lättsinnigt och lättillgängligt, men ibland så är det allt som behövs. Ibland så föds den största konsten ur enkelhet. Jag lyfter på hatten för Sam Peckinpahs mest personliga film, allt annat än en fyra vore en schism.

Kim Ekberg