Rosa Pantern
- Svensk titel: Rosa Pantern
- Originaltitel: The Pink Panther
- Speltid (min): 94
- Release (Bio): 2006-03-03
- Tagline: Get a clue!
Recension - Bio
Har ingen särskild relation till skojaren Steve Martin. För mig är han mest killen som hostat Oscarsgalan vid något tillfälle. Har inte heller någon större relation till originalfilmerna med Peter Sellers (men ska snart råda bot på detta och låna Rosa Pantern-boxen av en polare).
I den här purfärska nyversionen av ”Rosa Pantern” spelar alltså Steve Martin den otroligt klantige och dialektalt förvrängde kommissarie Jacques Clouseau. Han blir befordrad av sin överordnade; Kevin Kline. Denne förväntar sig att Clouseau ska misslyckas kapitalt med fallet varpå Kline själv tänker ta åt sig äran. Nu blir det kanske inte riktigt så.
Vad är det för fallfärdigt fall då? Jo, Frankrikes fotbollslandslagstränares rosa ring är försvunnen. Och så är han död som en sten. Clouseau famlar till en början i blindo men får snart korn på ett spår (och desto fler villospår).
Steve Martin ror sin karaktär i land, absolut. Jean Reno i den nedtonade rollen som Clouseaus assistent väger på ett balanserat sätt upp kommissariens galenskaper. Beyoncé Knowles gör inte mycket väsen av sig, men lyckas i alla fall vara snygg och sjunga en trudelutt. Ungefär som i ”Austin Powers 3” alltså.
Jag är svag för snubbelhumor och måste gilla det här till en viss del. Det finns dötid, men den kompenseras för det mesta när det väl blir roligt igen. Man undrar hur mycket som är ”lånat” från de gamla filmerna? Ett plus i kanten för en klyftig upplösning på fotbollsfallet.
Särskilt roliga scener: Den rullande jordgloben, att hänga i ett finger och de levande tapeterna som dansar.
Meningslös kuriosa: Regissören har en gång i tiden skådespelat i ett avsnitt av tonårssåpan ”Beverly Hills”. Då vet ni det.
Kommentarer