Morning After, The

  • Svensk titel: Morning After, The
  • Originaltitel: The Morning After
  • Speltid (min): 103
  • Release (Blu-ray/DVD): 2006-02-15

Recension - Blu-ray/DVD

Jane Fonda blev nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll 1986 för den här filmen (hennes sjunde nominering). Det är det största mysteriet denna film har att erbjuda. Hon spelar en alkoholiserad före detta skådespelerska med ett mycket tragiskt liv. En dag vaknar hon upp bredvid en porrproducent som blivit mördad. Han har en stor kniv genom bröstet och hans blod har sölat ner stora delar av den konstnärsvåning hon har lånat. Hon dricker sprit och städar så att man undrar om hon verkligen ska få bort alla fingeravtryck som eventuellt ska kunna binda henne vid brottet. Hon försöker få hjälp av sin äkta make, men han råder henne att överlämna sig till polisen. Det gör hon inte, istället bränner hon iväg till en flygplats och där träffar hon en fd polis (Jeff Bridges) som mekar med sin något förfallna bil.

Problemet är att hon är väldigt lite övertygande som berusad. Hon spelar över så att det mest blir lyteskomik och trams, stackars Jeff får kämpa som en skållad råtta för att hålla fanan högt. Det misslyckas fatalt. Han är en menlös karaktär. Filmen saknar dessutom charm då den hela tiden även i dialogen slår över i en vulgär pekoral. Musiken är hemsk. ”Addicted to love” är det bästa filmen har att erbjuda i musikväg, och det säger allt. Ljudeffekterna är så toköverdrivna att man blir besviken i ett kör över hur lite substans det låg bakom den uppskruvade stämningen. Det är lite 40-tals film noir i strålande dagsljus över stämningen och på så sätt vinner den ändå ett slags existensberättigande. Men ack så surt skådespel. Den absoluta höjdpunkten för mig var att se en ung och smal Kathy Bates (”Lida”) bli förhörd av ex polisen.

Storyn vävs ihop trots allt och det är en klassisk Hollywood deckare med osedvanligt förutsägbart slut. Ändå finns osäkerheten någonstans, men jag tror tyvärr att det beror på min godvilja och vana att se denna typ av film, som i och för sig börjar bli ordentligt ovanlig. 80-talet var glansperioden och vi kan alla vara tacksamma för det. Jane Fonda var snyggare i rymdkalkonen ”Barbarella” och MYCKET bättre nu senast i ”Ett monster till svärmor”. Se någon av dem istället.

Mattias Svensson

Kommentarer