Ja' ä inte bitter

  • Speltid (min): 140
  • Release (Blu-ray/DVD): 2006-03-15

Recension - Blu-ray/DVD

Robert Gustafsson är Sveriges roligaste man. De senaste åren har han dykt upp på egen hand, utan sina Killingkompisar, på diverse tillställningar. Idrottsgalan. Allsång på Skansen. I norsk tv. På Rapsody in Rock.
Gustafsson har helt enkelt gjort hur mycket som helst. Kungen på att återge olika dialekter, satirikern som inte drar sig för att håna folkkära ikoner som Robert Wells. Faktum är att Gustafsson blivit så folkkär att han får göra vad som helst. Han är 007, med rätt att förolämpa vem som helst var som helst. Ett intryck som förstärks av den James Bond-lika inledningen...

I det inövade, på förhand skrivna medieklimatet som råder föredrar jag ändå att tro på Gustafssons överraskande effekt på publiken liksom på programledarna. För enda gången Lasse Berghagen verkligen är rolig att titta på, det är när han inte har koll över situationen. När Robert Gustafsson rullar in i rullstol på scen, utklädd till gammal gubbe och skriker att han måste på toaletten. Och äldreomsorgen får sig ett argt slag i magen, men kan undras om den ens känner av det? Problemet med Robert Gustafsson kan tyckas vara att han blivit alldeles för folkkär för att kunna uppröra. Samtidigt är det just när man nått så långt in i sin karriär, som man faktiskt kan göra vad som helst. Bredden på Gustafssons strapatser är värd att beakta. Det är buskisskämt och sjuk humor om vartannat, böghumor tillsammans med kompisen Schyffert och ajaj-humor på bonusmaterialet som Mitt hem och min trädgård-snubben Bertil Svensson. Hjärtliga parodier varvas med arga anklagelser, finns det någon som kan göra det så bra som Robert Gustafsson? (Det skulle vara Sissela Kyle, då...)

Det är även intressant att se hur stor Gustafsson är utomlands. På bonusmaterialet, som rymmer ungefär lika mycket i tid som den ordinarie filmen, finns massor av aldrig tidigare utgivna sketcher. Vi får bland annat se Gustafsson figurera i norsk tv, där han agerar som den okunnige reportern Classe Ekman, som handikappad som testar gränserna, och som rymdexpeditionsexperten vi alla känner igen från "Percy tårar".

Frågan man ställer sig mitt i den här samlingen är förstås: kan det bli för mycket av Robert Gustafsson?
Och ja. Jag tycker faktiskt det kan det. Jag tror jag föredrar att se Gustafsson i ett framträdande åt gången, eller åtminstone kanske högst fem i rad. Variationen av nummer till trots blir det oftast roligare att se saker i sitt sammanhang. Och även en fullfjädrad komiker mår bra av att ha motspelare. Detta är en sann guldgruva för fantaster. Men jag som uppskattar Gustafsson precis som jag uppskattar andra komiker; jag tröttnar efter ett tag och börjar längta efter att se mina favoriter med denne man. Kunde de inte lagt in ett litet lakritstroll när de ändå höll på, tänker jag? Eller kanske en liten Torsk från Tallinn-värmlänning? Vad jag vill ha sagt är alltså att jo, det här funkar. Men kanske uppstyckad på några dagar, istället för allt i en klump på en gång. För en komiker av rang, det är Robert Gustafsson. Något annat vore bara dumdristigt att hävda.

Lina Arvidsson

Kommentarer