Recension - Blu-ray/DVD

Agent Jack Bauer är åter tillbaka för att rädda livet på miljontals människor. Ett dygn har han på sig och även om serien har ett par år på nacken så fungerar både typsnittet och idén fortfarande. Men är det som med alla uppföljare även här; att desto fler som produceras desto sämre blir dom?

Jag ska ärligt talat säga att jag inte är rätt man för att svara på den frågan. Pinsamt nog har jag inte sett de tidigare säsongerna och när jag såg denna säsongen blev jag ännu mer besviken på mig själv. Den nyvunna bekantskapen är en trevlig upptäckt som skänkt mig spänning och något att längta efter under en veckas tid. Det låter kanske lite pretentiöst men så är det. Även om jag inte kan ställa denna säsongen jäntemot de tidigare tre så tror jag att jag kan ge en mer objektiv syn på det hela. Ni slipper helt enkelt ”det var bättre förr”-frasen.

De flesta känner väl vid det här laget till upplägget kring serien. Under ett dygn jagar agent Jack Bauer en terrorgrupp som hotar en av västvärldens största städer. Miljontals människor står på spel och allt handlar om timmar, minuter och sekunder. I den fjärde säsongen har Bauer tagit ett par steg tillbaka och jobbar för försvarsminister James Heller (William Devane). Det har gått 18 månader sen den tredje säsongen slutade och CTU känns som ett avslutat kapitel. Bakom Heller’s rygg har hans dotter (som också jobbar inom CTU) och Bauer ett förhållande. Intrigerna är många och relationerna är ibland kanske lite för kliché-aktiga. Men även om serien igenom är lite för osannolik, lite för otrolig och ibland lite för ”mycket” så är det hela tiden underhållande. Och det är just underhållningsvärdet som är ”24’s” styrka samtidigt som skådespelarprestationerna flyter runt som en vinkork på ett stormigt hav.

Jack Bauer spelad av Kiefer Sutherland, spelar bra. Kanske lite väl macho och krystad i sina lägen men han är verkligen ”24’s” ansikte. Den dagen han slutar, kommer serien läggas ner/gå under – tro mig. Vid sidan om sig har herr Sutherland ett gäng duktiga skådespelare och ett gäng mindre bra sådana. Rollfigurerna; Curtis (Roger Cross), Audrey (Kim Raver), Michelle Dessler (Reiko Aylesworth), Mike Novick (Jude Ciccolella) får Väl Godkänt och jag skulle kunna fortsätta rabbla skådespelare i förtvivlan då rollistan är lång. Men det är ändå värt att nämna de som gör att serien verkligen håller.

För det serien kanske förlorar mest på är de rollfigurer som inte håller. Jag stör mig t.ex. något otroligt på Chloe spelad av Mary Lynn Rajskub. Visst det är svårt att spela en datanörd om man inte är det i personliga livet, men å andra sidan är det hennes jobb att just agera. Den känsla hon ständigt förmedlar är känslan av en sur liten flicka som inte får som hon vill och ansiktuttrycken är mer monotona än en upptagetton. Edgar Stiles, hennes karaktärs närmaste kollega gör detta bättre. Det känns mer äkta även om det även här blir ett väldans överspel och lite för mycket läspande. Ta också en extra titt på Tony Almeida spelad av Carlos Bernard som i vissa fall har ett identiskt minspel till Chloe. Det hela är jobbigt i de första fyra avsnitten vartefter det övergår till att bli smått underhållande och i de sista avsnitten har man vant sig så pass att man endast fnittrar till två-tre gånger per avsnitt.

Serien tar otroligt många vändningar och det är en stor anledning till att jag inte vill gå in på storyn närmare. Då pratar jag inte enbart om vändningar i det dramatiska spelet mellan polis och terrorist. Vändningarna är precis lika många inom gruppen och personerna på CTU.

Det går inte att ge en serie som 24 ett enda övergripande betyg. Jag vill dela upp det i lite mindre bitar än så och detta skulle i så fall resultera i följande:

Underhållningsvärde: 4+
Skådespelare: 2
Manus: 3+

Osannolikhetsvärde: 87%
Just detta värde är något man förundras över. Jag tror iochförsig att detta bara är en liten smårolig sak som gemene man sitter hemma och funderar över. Det jag pratar om och undrar över är hur Jack och övriga i serien kan ta sig från den ena platsen i Los Angeles till den andra på bara några minuter för att sedan några minuter senare dyka upp nästa ställe. Tiden flyter ihop och det händer mer ofta än sällan att jag sitter tyst för mig själv undrandes över hur tragiskt det är att ett par i det ena avsnittet står och kysser varandra och pratar giftermål för att något avsnitt och någon vecka senare dramatiskt bryter upp med varandra. Nej just det, det var ju bara 55 minuter sedan.

I det stora hela är 24 – säsong fyra en bra serie och ett väl genomtänkt inköp. Jag säger inköp då detta ska avnjutas på DVD där du själv kan välja när du ska se nästa avsnitt och jag lovar, det blir snart, mycket snart. För att vänta med det, vore självplågeri!

Daniel Johansson, chefredaktör