Recension - Blu-ray/DVD

Indianhövdingen Tomme var en gång i tiden en liten pojke som åkte med sin syster och mamma för att se hur pappa jobbade. Ett helt gäng grönmålade vildar log vackert och han log tillbaka – leendet utlöste en beskyddarinstinkt hos de målade och pojken togs omhand för att slippa leva i den döda världen. De vita som med sina maskiner skövlar regnskogen kallar indianerna för termiter – de äter ju upp all skog. Tomme växer upp och blir man i stammen, han har adopterats av hövdingen. En dag dyker Tommes biologiska pappa upp i skogen och vill att han ska följa med hem, men Tomme har skaffat sig en kvinna och har ett liv han inte vill lämna.

Detta är en ganska banal film med mycket lite lämnat åt fantasin. Historien i sig är väl hållbar och det är lite extra spännande att det är baserat på verkliga händelser, men skådespeleriet är stelt och föga trovärdigt. Man undrar i sitt stilla sinne om denna film hade kunnat göras idag – 20 år senare, med tanke på hur lite PK den är. Kvinnorna i stammen är uteslutande (så när som på Tommes fostermamma) under 25 allihop, och barbröstade till min förtjusning. Alla ringdanser med guppande behag känns som ett försök att kompensera en halvbra film och man vill sälja filmen med dåligt förtäckt gubbunderhållning, som sagt inte mig emot, men det finns andra kvaliteter och det är synd att de inte får en ärlig chans.

Inga karaktärer berör i någon utsträckning men regnskogstemat är ändå angeläget, jordens lungor tänker jag alldeles för lite på i min trygga termitvärld. Förutom nakenhet och en del ganska spännande action scener så får man en starkt tillrättalagd inblick i hur detta folk ”Det osynliga folket” festar och kommer i kontakt med andar – genom en hallucinogen drog som blåses in genom näsan. Vipps! Framträder ett kraftdjur som är knutet till ens personlighet och man förstår sitt temperament bättre. Tomme kommer till insikt med att han måste leta upp smaragderna som de målar sig gröna med och därigenom blir ”osynliga” i djungeln, men en kannibalstam ställer till det. (Det är också under denna utfärd han träffar sin pappa igen.)

Fruktansvärt tillrättalagt och man rodnar nästan åt replikskiftena, men jag kan inte låta bli att ryckas med i äventyret ändå och jag vill rekommendera filmen som lite lättare underhållning. Det blir faktiskt både rått och blodigt emellanåt, så respektera åldersgränsen. En extra eloge till rollsättaren som hittat alla vackra flickor! En stark 3:a i betyg.

Mattias Svensson