Recension - Blu-ray/DVD

Sport på film har alltid varit och kommer alltid att förbli lite kruxigt. I de flesta fall så är filmerna skapta för fans av sporten, och därför oftast undermåliga rent filmiskt sett. Man får också addera det faktum att det oftast är hundra gånger mer spännande att se en idrott utövas live, än att se en uppgjord och sedan länge avklarad match på en teveskärm. Det är ju ungefär som att titta på wrestling, och det tycker ju ingen om. En riktigt bra idrottsfilm är en film som kan uppskattas av folk även utanför idrottens innersta krets. I dessa filmer är bara sporten en beståndsdel, och det är personerna och deras förhållande till idrotten som är det viktiga. Nyligen på dvd lössläppta ”den sista matchen” är dessvärre ingen bra sportfilm.

”Den sista matchen” kretsar kring en fotbollsmatch under det andra världskriget. Det tyska stjärnlaget versus ett gäng slitna krigsfångar med målvakten Sylvester Stallone (!?) i spetsen. Själva syftet med matchen är att tyskarna ska bevisa den ariska rasens överlägsenhet en gång för alla. Att gissa hur matchen slutar är kanske inte så fruktansvärt svårt, så det är på vägen dit jag lägger mitt hopp till en riktigt skön och medryckande fotbollsfilm. Och visst har filmen stora förutsättningar att vara en riktig höjdare, åtminstone på pappret. Jag kan riktigt tänka mig när filmbranschens hot-shots tillsammans skulle spåna fram en idé för nästa film som skulle bli den stora kassakon. Formeln är simpel; Stora filmstjärnor (Stallone, Caine, Von Sydow), stora fotbollsstjärnor (Pelé, m.fl.) en stor regissör (John Huston), samt en lagom pampig och patriotisk ramberättelse. Det kan väl inte floppa? Eller?

- Jovisst kan det floppa, och hårt dessutom.
Själva grundprincipen med dessa dreamteam-produktioner är ju att själva resultatet alltid blir sämre än sina beståndsdelar. Det mesta kan skyllas på latheten. Jag menar, bara för att man har ett gyllene team, dömt att succeda, så måste man dra arslet till vagnen för att lyckas åstadkomma någonting vettigt. ”Den sista matchen” blir aldrig engagerande, spännande eller ens lite rolig att titta på. Hela filmen är som en enda alltför lång upptakt till den stora urladdningen, en gigantisk fotbollsfest av sällan skådat slag, som dessvärre aldrig äger rum. Det känns lite lumpet att efter en och en halv timmas ihärdigt väntande endast bjudas på ett par taffligt ihopklippta sekvenser när Pelé och grabbarna lattjar lite boll. Det ser inte ens speciellt snyggt ut. Okej, vi får faktiskt Pelé, ett par schyssta finter och en cykelspark. I krysset. Detta räcker dock inte på långa vägar till att göra filmen värd tiden det tar att se den. Ett stolpskott ända från början, som ingen riktigt orkar bemöda sig att slå in returen på.

Kim Ekberg