Recension - Blu-ray/DVD

Jack Moniker (Robin Williams) är brandmannen från Chicago som börjar bli ”too old for this shit”. Jack råkar illa ut i en brandutryckning, och använder försäkringspengarna till att bosätta sig vid Karibiska havet. Han trivs som fisken i vattnet, och slappar hela dagen lång med sina nyfunna vänner. Trots skratt och smarriga paraplydrinkar är inte ekonomin den bästa, speciellt inte när de fula fiskarna i trakterna bara suktar efter de snällas mark. För att få kalaset att gå runt måste Jack & Co attrahera turister, men allt går käpprätt åt helvete…

”Club Paradise” kan ses som en ypperlig uppvärmare inför sommarledighet. Jag hänförs av de vackra palmerna, stekheta stränderna, och exotiska trähusen. Däremot saknar jag det perfekta soundtracket, de där karibiska tonerna som får magen att pirra och dataspelssinnet att tänka på ”Monkey Island”. Här märks tyvärr 80-talet av för mycket, det låter tämligen monotont, och trots att musiken inte för mig är den viktigaste faktorn i äldre komedier, så är det en central del vid skildring av tropiska öar.

Det är mycket roligt att se Peter O’Toole i en biroll som snobbig översittare, men samtidigt känns det som bortslösad talang. En fågel viskade i mitt öra att denna roll fick honom nominerad till en Razzie Award (kalkonfilmernas motsvarighet till Oscarsgalan). Riktigt så kass är han väl ändå inte, men både han och Robin Williams förtjänar bättre. Säga vad man vill om Robbans senare filmer, men förr i tiden hade han en komisk gnista som hänför publiken oavsett kvalité på manus. Manuset, ja… Det finns inte så mycket att säga. ”Club Paradise” är verkligen en i mängden av alla amerikanska 80-talskomedier. Man kan även ifrågasätta skildringen av de svarta urinvånarna i filmen, för visst verkar regissören kluven om de ska användas som sköna, marijuanarökande slackers, eller aggressiva Black Panthers. Mänskliga personporträtt är det inte tal om, i alla fall.

Här har du filmen som kan få dig att le om du råkar zappa fram den i teverutan, men det är ingen minnesvärd film som bör köpas. Jag vill ändå ge en eloge till Warner Home Video, för trots att ”Club Paradise” inte slog rätt så kan man hålla tummarna för att de lyckas få ut en bättre variant, en roligare bagatell bland dessa gamla charmiga 80-talskomedier.

Sebastian Lindvall