Recension - Blu-ray/DVD

Välkommen till familjen är en varm, gripande och humoristisk irrgångsberättelse som utspelar sig i en amerikansk bohemfamilj under en julhelg. Den har alla ingredienser för att totalfloppa i mina ögon. En brokig och dåligt genomtänkt rollbesättning (vad gör Diane Keaton och Sarah Jessica Parker i samma film?), ett helt huvudlöst koncept på en alldeles för uttjatad situation (det är en amerikansk julfilm), en familj som får Sofokles ”Kung Oidipus” att framstå som ett sunt drama, en besvärande anonym men betydelse bärande sjukdom som leder till någons död, och så ett hopplöst långdraget ”fan vad det är jobbigt med svärföräldrar” som hela tiden uppmärksammas genom dåligt subtil humor.

Är då denna film sågad härmed? Nej, tvärtom. TROTS alla uppenbara och förväntade brister på de flesta plan i filmen, så spricker detta upp och blir en oerhört engagerande historia om sann kärlek, lojalitet, meningen med livet och hur viktig ganjahrökningen är för barnafödandet i det märkliga landet i väster. Jag sitter med tårar i ögonen och envisas bestämt att det är min pollenallergi som gör mina ögon svullna röda och vätskefyllda. Näppeligen, men jag lyckas ta mig igenom med hedern i behåll och lipar minsann inte! Jag trodda aldrig att jag skulle känna sympati för en karaktär spelad av Sarah Jessica Parker, hon är förevigt förpassad till Östermalm/Advokat/bortskämd/osexigt spenig liten kontorsråtta efter hennes TV-karriär. Konstigt nog slår det runt ett helt varv till och denna aversion blir det som till sist fångar mitt intresse och jag lär mig något om mig själv på kuppen.

Jag tillhör en försvinnande liten skara i Sverige, som accepterar säsongsfilm. Julfilmer är ju en stor företeelse i U.S.A. men här hemma tonas detta ner ordentligt och det går faktiskt inte att se på omslaget att det är en tydligt utstuderad julfilm. Det syns däremot desto mer i förtexterna. Jag antar att en marknadsanalytiker har konsulterats och han har gett rådet att tona ner/bort detta förhatliga drag hos en annars intelligent och varm film.

Handlingen? Tja. En stor familj ska fira jul ihop som vanligt. Men denna jul kommer för första gången ena sonens flickvän med som något katten släpat in. Hon är stel och tråkig, de är bohemiskt intellektuella. Familjen är stenhård i sin dom och hon känner sig väldigt ovälkommen. Detta stämmer ju också, men det sker en massa under ytan som knyter ihop och lämnar publiken att fundera över var man har sina sympatier. Det slutar… eh förresten. Jag tror jag nöjer mig med att berätta att en bild blir vändpunkten och att det skulle klassas som en komedi ibland de gamla grekernas dramer. Ni som får slutet någorlunda avslöjat genom detta har också mer att vinna i filmens berättarspråk. Massor av lustiga kopplingar till klassikerna. Ni andra får välja mellan att ta reda på detta eller få ett slut som överraskar istället. Men denna film vill jag varmt rekommendera, och gärna veckan innan jul – så ni är ordentligt snälla och får många klappar av tomten!

Mattias Svensson