Recension - Blu-ray/DVD

Tommy jobbar som präst och är tillsammans med Maria, båda befinner sig någonstans i tonåren (så trovärdigheten får sig en törn redan här, genom att Tommy, spelad av Eirik Evjen, inte ser en dag äldre ut än sjutton, men ändock ska föreställa en präst vuxen nog att döpa ett barn.). Tommy lever efter övertygelsen att sex är något som enbart sker inom äktenskapet, vilket får Maria att i det närmaste krevera av frustration.
Detta är en av de få detaljer i vilken filmen bryter mot förväntade konventioner. Tjejen tillåts vara den som är sexuellt frustrerad, så till den grad att hon faktiskt kräver ett uppehåll med killen för att kunna tillfredsställa sina djuriska lustar.

I övrigt följer regissören nämligen slaviskt de tråkigaste fördomarna och klyschorna. Ove Raymond Gyldenås tycks inte redo att sätta någon som helst egen prägel på sitt verk, utan verkar ha lärt sig sitt yrke som regissör enbart genom ett slukande av annan film. Här syns tydliga spår av försök till att efterapa både "Fucking Åmål" och "Fight club". Berättarsättet från "Trainspotting" och "Lock, stock and two smoking barrells" vävs ihop med vanlig jävla high school-film (jodå; komplett med musikkollage, bal och allt). Nu kanske du tycker att det låter bra?

Men jag återvänder till vad jag nyss nämnde: Ove Raymond Gyldenås sätter ingen som helst egen prägel på sitt verk. Nej, detta är ren och skär upprapning av olika tekniker, vilket ger ett platt och ytligt resultat. I Marias sökande efter det åtråvärda sexet (jag vill passa på att inflika hur ovanligt det är med porrstön i sängen när oskulden tas) och i Tommys och hans kompis Ahmeds sökande efter identitet och självförtroende (och hur ofta händer det att en människa förlorar förståndet och börjar se skräck-synvillor när vardagen krånglar?), finner regissören ingen som helst plattform; vare sig i rollkaraktärernas grundpersonlighet, som tycks något flytande och oförutsägbar, eller i kameravinklar och berättarspråk, som enbart fungerar som en tråkig reproduktion av Hollywoods ideal.

När filmen flippar ut under de sista tjugo minuterna blir jag inte ens exalterad av spänning. Nej, jag vrider bara på mig av genans och obehag.

Kort och gott finns det två bra saker med denna film. Det första är en liten bihistoria om en lillasyster vars undulat dör. Hela hennes karaktär är underbar och storyn ligger på en helt annan själslig nivå än vad något i resten av filmen gör. Det andra är de skräckbilder som då och då växer fram ur Tommys medvetande. Vad de har i den här filmen att göra ges aldrig riktigt förklaring till. Men sannerligen är det detta som regissören borde satsa på, ty det är här hans styrka ligger; såväl i rysningar längs ryggraden som det oväntade i deras plötsliga uppenbarelser.

Lina Arvidsson