Recension - Blu-ray/DVD

Ibland kan det vara fördelaktigt med en välrenommerad vän. I alla fall om vännen heter Tarantino i efternamn och kan stå som exekutiv producent för en film som Hostel.
Med en trailer som för tankarna till den ytterst obehagliga våldtäktsscenen i ovannämndas Pulp Fiction skapade Hostel förväntningar om en tortyrfylld dissektion av människans mörka inre. Resultatet blev dock något helt annat.

Det som istället väller fram i Eli Roths film är en ohelig blandning av sexfixering a la Euro Trip och ytliga skräckfragment hämtade från uppföljaren till Saw . Hostel är 2000-talets motsvarighet till Fredagen den 13 där splatter och bröst delar på intrigutrymmet. Fixeringen av tuttar och borrmaskiner visar på en sex/gore-nivå som bättre passar i ett Troma-bibliotek än på en bioduk. Karaktärerna är helt ointressanta och insikten i det hyperkapitalistiska mördarkomplexet är på sin höjd fragmentariskt. Man bryr sig egentligen inte vilket öde som väntar de hormonstinna ungdomarna som bara åker till Slovakien för ”brudarnas skull”. Tyvärr skulle filmen kunnat ha blivit något av intresse om någon med riktiga skräckvisioner hade begravt händerna i den sörja som Hostel nu blivit. Men istället blir det en film där den enda riktigt obehagliga tortyr är alla de klicheer man får utstå.

Stefan Björnlund