Masters of Horror: H.P. Lovecraft's Dreams in the Witch-House

  • Svensk titel: Masters of Horror: H.P. Lovecraft's Dreams in the Witch-House
  • Originaltitel: Masters of Horror: H.P. Lovecraft's Dreams in the Witch-House
  • Speltid (min): 60
  • Release (Blu-ray/DVD): 2006-06-16
  • Tagline: Their wildest dreams are your worst nightmares

Recension - Blu-ray/DVD

Studenten Walter Gillman är på jakt efter ett lugnt, och framförallt billigt, ställe att bo på medan han slutför sina studier på universitetet. Lägenheten han hittar är minst sagt skabbig, men beggars can’t be choosers som ordspråket lyder. Det tar dock inte lång tid innan han får oväntat besök i lägenheten och inte av den sorten som gillar Gevalia. Är det mardrömmar eller verklighet? Eller kanske både och? Walter tappar snart allt grepp om verkligheten och frågan är om han någonsin återfår sitt förstånd.

”Dreams in the Witch-House” är regissören Stuart Gordons bidrag till den amerikanska TV-serien ”Masters of Horror” som nu släpps på svensk DVD. I projektet får rysarlegender som Dario Argento, John Carpenter, Joe Dante, Tobe Hooper, John Landis, Don Coscarelli, Takashi Miike och nyss nämnde Gordon chansen att regissera ett avsnitt vardera där de får berätta en valfri historia. Serien har blivit en stor succé i USA, och blev väldigt omdiskuterat då TV-bolaget Showtime, som beställt serien, beslutade sig för att inte sända Takashi Miikes bidrag då det var för otäckt. Det kommer däremot att släppas oklippt på DVD.

Regissören Stuart Gordon har gjort sig känd som en flitig användare av H.P. Lovecrafts verk i sitt filmskapande, inte mindre än sju gånger har han fört över den gamle skräckförfattarens otäcksheter till vita duken. Mest känd torde ”Re-Animator” vara men även filmer som ”From Beyond”, ”Dagon” och just ”Dreams in the Witch-House” baseras på historier av Lovecraft. Det kan kanske verka lite enkelspårigt men Gordon varvar blodiga skräckrullar med betydligt mer familjevänliga filmer som ”Älskling, jag krympte barnen”.

”Dreams…” lyckas med konststycket att bygga upp en nagelbitande spänning trots att den är relativt förutsägbar. Det är svårt att inte leva sig in i Walters alltmer panikartade situation och jag kommer på mig själv flera gånger med att skrika åt karaktärerna på hemmabioduken. Slutet känns aningen abrupt och jag hade gärna sett det utvecklas lite mer, men då hade det krävts speltid motsvarande en spelfilm och inte ett TV-avsnitt. Sammantaget bjuds vi på en välberättad rysare som tål att ses många gånger.

Tack till Njutafilms för recensionsexemplaret.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer