I huvudet på en göteborgare

  • Svensk titel: I huvudet på en göteborgare
  • Originaltitel: I huvudet på en göteborgare
  • Speltid (min): 28

Recension - Blu-ray/DVD

Alla minns vi Weiron i Ottan, proletären från Göteborg som i Robert Gustafssons skepnad körde det tidiga morgonskiftet i ”NileCity 105.6”. Med glatt humör och ett lätt yuppiehat blandade han dåliga ordvitsar med hyllningar till blåvitt och Ulf Dageby. Att det var en uppenbar pastisch på den så kallade göteborgshumorn rådde det aldrig någon tvekan om, men är denne Weiron så långt från sanningen egentligen?

Göteborg har länge varit känt för sina putslustiga ordvitsar som i kvalitet pendlar mellan lite småkul och långsökt skräp. Fråga vem som helst i Sveriges avlånga land så ska ni se att personen i fråga har en åsikt om göteborgshumor. Vi har blivit matade med den i media under många år, inte bara i parodiform som tidigare nämnde Weiron, utan även från ”riktiga” göteborgare såsom Ingvar Oldsberg, Hagge Geigert och Galenskaparna/After Shave.

I dokumentären ”I huvudet på en göteborgare” försöker regissören Isak Bodin Alfredsson komma till botten med detta fenomen. I jakten på sanningen träffar han bland annat Sture Hegerfors, som sedan 70-talet har humorspalten PS i GöteborgsPosten. Han berättar bland annat om göteborgsvitsens fader, hovfotografen Aron Jonason som under sin tid med dåvarande konungen Oskar II (sent 1800-tal) drog en massa ordvitsar i tid och otid. Detta var givetvis något som konungen tog med sig tillbaka till Stockholm och snart börjades det prata om göteborgshumor. Även Albert Engström, som under en kort tid studerade i Göteborg, hjälpte till att sprida ryktet.

Förutom den otroligt bildade Sture Hegerfors talar regissören med vänner och bekanta och nås av insikten att unga väldigt sällan använder sig av göteborgshumor och möjligheten att den så småningom kommer att dö ut. Detta oroar flera av de äldre medverkande i filmen, bland annat ett par riktiga original som mer eller mndre ser det som sin livsuppgift att bevara dåliga ordvitsar.

Som nybliven göteborgare sedan ett halvår tillbaka var jag väldigt intresserad av att se den här dokumentären. Jag hade mina fördomar innan jag flyttade hit och många av dem har bekräftats. Stan är full av ordvitsar; ett flytande parkeringshus i form av en båt heter naturligtvis ”P-Arken” och det vimlar av krogar med käcka namn som ”Rumpan bar” etc. Mina förhoppningar på dokumentären var att den skulle fördjupa sig i den säregna humor som härskar i Göteborg och kanske ge lite mer exempel på de största humoristerna som hjälpt till att sprida den runt om i landet. Så blev dock inte fallet, dokumentären känns förvånansvärt platt och många frågor som åtminstone jag hade innan lämnas obesvarade. Jag förstår givetvis att det är väldigt svårt att få rättigheter till klipp med profiler som Sten-Åke Cederhök, Laila Westersund och nyligen bortgångne Kent Andersson, men de kunde gott ha nämnts vid namn.

Det blir en 2:a i betyg för denna dokumentär. Jag skulle vilja veta mer!

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer