Recension - Blu-ray/DVD

Xbox 360 infriade inte helt mina förväntningar vad gäller grafiken. Detta kan delvis skyllas på att jag inte sitter med HDTV ännu och delvis att microsoft hade bråttom att få ut sin nya konsol till julhandeln förra året, och kanske därigenom släppte en icke helt genomarbetad produkt.



Men detta är ju inte en recension av konsolen utan spelet ”Lara Crofts Tombraider 3 – Legend” som jag sett fram emot ett tag. Det ÄR snyggt. Särskilt vattnet är fantastiskt verklighetstroget och bakgrunderna i allmänhet ger en kick för ögat.




Dock ser ofta saker man kan gå på och flytta lite kantiga ut för att vara så ”avancerad” teknik och programmering. Snabbt blir man engagerad av den flytande övergången i spelet från testbanor till att komma igång med mysterie- och pussellösning. Här ska dock utfärdas en varning! Spela icke på de lätta nivåerna, utan ge er i kast med det svåraste läget direkt, annars är detta alltför enkelt och snabbt avklarat. Automatiskt sikte kittlar inte min spänningsnerv direkt. Dock får jag också känslan av att mysterie och äventyrsbiten av spelet är lite ihåligt och ditplacerat för att liksom rättfärdiga varför vissa moment är där. Den röda tråden är lika tunn som i filmen alltså. Likaså finns det fullständigt meningslösa passager mellan banor som jag inte alls förstår vitsen med, nästan som ost och makaroner. Mättar, men obehagligt och inte särskilt länge.

Tidselementet när man är under vatten bidrar starkt till att öka spänningen tillsammans med ett genomtänkt musiktema. Musiken är bra över lag och ljudet är jämnt och ljudeffekterna raffinierade. Det är ett plattformspel i tredjeperson och genren är äventyr, men i en del situationer krävs vapen och dessa sekvenser får faktiskt spelet att framstå som förlegat och oerhört mediokert. På den ljusa sidan kan sägas att det ofta är rätt snabbt överspelat och äventyret och spelkänslan kan infinna sig igen.

Jag var med på den tiden då ”Prince of Persia” kom till Amiga 500 och jag har alltid gillat formen, men det har egentligen inte hänt så mycket. Visst har grafiken och rörligheten ändrats och en hel del saker är fantastiska med detta nya spel, men det är fortfarande samma springande, letande pusslande och slitande i håret (om man inte är så jävla korkad att man sabbar känslan med en av nätets otaliga walkthroughs förstås, men det gör ju inte våra sofistikerade läsare).

Spelet är ändå klart bättre än filmerna om äventyrerskan Lara Croft och jag tycker bättre om de kvinnliga formerna på spelets Lara än den lite väl kyliga Fröken Jolie (eller är det Pitt numera?). Det är ju roligt att vi recenserar spel med filmanknytning och jag är glad att min recension inte blir en lika hård sågning som Kim ställde upp med härförleden. Se Kims recension av X-Men: the Official Game. Dock får vi nog räkna med idel lite sämre betyg på denna typ av spel (med koppling till film) då det ofta är en rent kommersiell product utan hjärta och engagemang.

Jag tycker över lag att detta är ett spännande och roligt spel som inte tar allt för lång tid att sätta sig in i vad gäller kontroll och handling, men lika snabbt som man är inne i spelet, ja lika fort är det över. Det lämnar helt enkelt lite för mycket att längta efter vad gäller komplexitet och omfattning, och grafiken är trots snygga bakgrunder och vatten inte den nya generation spel som jag dreglat och trånat efter. Jag hyser dock gott hopp inför eventuella uppföljare.

Mattias Svensson