Recension - Blu-ray/DVD

Jag kritiserade tidigare i sommar filmen ”Heights” i min recension för att vara fattig på nyheter och att glida räkmacka på redan beprövade knep och idéer. Jag tyckte, och tycker visserligen även än idag, att filmen förlitade sig lite väl mycket på ”Hej jag är lite smart”-koncepter, och egentligen inte gjorde någonting på sitt eget sätt. Det hela slutade med att jag satte en trea på filmen. Mycket av detta beror på att jag fortfarande är något av en sucker inför genren, och smälter när jag kommer i närheten av dess beståndsdelar. Därför är jag en av många som har väntat länge och tålmodigt på att filmen ”Thumbsucker” ska komma hit efter att sett den aptitretande trailern och läst om dess framgångar på bland annat Sundancefestivalen 2005.

”Thumbsucker” kretsar kring en ung man som inte kan förmå att sluta suga på sin tumme. Detta upphör dock när hans new-age-flummiga tandläkare (en utmärkt använd Keanu Reeves!!) hypnotiserar honom. Detta blir dock inte räddningen, utan snarare inkörsporten till en rad andra missbruk. Det är mycket det ”Thumbuscker” handlar om, missbruk alltså. Lite likt ”Requeim for a dream” målar filmen upp en filosofi om att vi alla missbrukar något, och rent av är beroende (he he) av detta missbruk för att kunna fungera som människor. Och det kan jag nog köpa, då filmens regissör, den debuterande Mike Mills bevisligen är en stor missbrukare av kärlek för att kunna skapa en så vacker film som denna. Filmen rymmer så många kärleksfulla dråpligheter, pricksäkra ungdomsskildringar, känslomässiga utspel, och osliskiga lärdomar om livet, att jag blir alldeles salig. Till råga på allt så ackompanjeras allt detta av en underskön matta av polyphonic Spree-låtar, tolkningar av bland annat originalverk av Cat Stevens (Som gjorde musiken till ”Hej jag är lite smart”-filmernas urfader ”Harold and Maude”) och Eliott Smitt. (Som även hade en låt med i ”The Royal Tenenbaums” (Needle in the Hay, vilken förövrigt även finns med i denna film, för den som lyssnar noga)

Filmen skildrar vackert och okomplicerat en ung mans kämpande med sin egen identitet, och hur man kan bli vad man vill om man bara verkligen vill det. ”Thumbsucker” paroll är ”I heart Broken”, vilket sammanfattar filmen på ett mycket bra sätt. Saker går sönder, vilket är en del av livet. Vissa saker kan vara trasiga redan från början. Det är dock inte säkert att man behöver laga allt bara för att det är en smula trasigt. Man behöver inte ändra på saker bara för att det går, ofta blir det inte bättre för det, utan tvärtom. Ibland är det okej att vara lite trasigt, kanske är det även älskvärt.

Så okej, ”Thumbsucker” använder ”Hej jag är lite smart”-mallen närmast likt ett fundament, och använder varje litet trick som finns i boken. Dock så gör filmen detta med en sådan framåtrörelse, fingertoppskänsla, och ren kärlek att ”Heights” blir grön av avund. Lägg till det fantastiska skådespeleriet av titelrollen Lou Pucci, som med sin uttrycksfulla och hyperrealistiska spelstil får mig i mitt huvud att kalla honom saker som ”en av de bästa skådisarna i världen just nu”, så har du en underbar film som lätt klassar in på listan ”måste se 2006”. Konstigt nog så fick den ingen biopremiär, utan slungades ut direkt till dvd-hyllorna. ”Hej jag är lite smart”-film har dock underprioriterats i Sverige tidigare. Se bara på mästerverken ”Rushmore” och ”Donnie Darko” som också kom direkt på dvd.

Kim Ekberg