Recension - Blu-ray/DVD

Förväntningarna är höga. Jag sätter lätt en femma på ”Saw” och en fyra på ”Saw II”. Tar mig extra besvär för att se ”Saw III”. Irriterande nog visas den inte på bio i mina trakter, så jag får åka tåg hela vägen till Lund för att bevittna det tredje rysliga kapitlet om pusselbitsmördaren Jigsaw, hans sadistiska dödsfällor och hans skruvade verklighetsuppfattning.

Egentligen vill inte cancersjuke John (Jigsaw) bli kallad för pusselbitsmördaren. Han ser sig inte själv som en mördare. Tekniskt sett mördar han inte en kotte, eftersom alla som han tillfångatar har en chans att överleva, om än en minimal och plågsam sådan. Man förtjänar inte att leva om man trots alla möjligheter i världen kastar bort sitt liv, menar John. Livet uppskattar man till fullo först när man hamnar nära döden. Klarar offren inte av Jigsaws prövningar så skär galningen ut en pusselbit från deras kroppar. Det ska symbolisera det som saknades; överlevnadsinstinkten. Ruggigt va?

I ”Saw III” ligger John vid sin dödsbädd och låter sin lärling kidnappa Dr Lynn Denlon för att hålla honom vid liv ett tag till. Om den gode doktorn misslyckas så dör hon själv i samma stund som Jigsaw, på grund av en obehaglig dödskrage som är kopplad till Johns hjärtfrekvens. Jigsaw vill leka en sista lek. Den olyckligt lottade heter Jeff och bär på en djup, bitter sorg över sin sons död. Sonen dog i en bilolycka. Nu får Jeff chansen att hämnas på de skyldiga, ELLER rädda dem från att kvävas av nermalda, ruttna grisar. Skulle du rädda någon som varit ansvarig för en närståendes död? Löser hämnd någonting?

Trean är en bra film, men inte riktigt i klass med sina föregångare. Om möjligt är det här en ännu brutalare och oblygare skildring (hjärnborrandet, sträcka-ut-tortyren, bröstkorgsmanicken) av hemska sätt att dö på. Nästan too much. Samtidigt är twisten svagare. Den härliga wowkänslan i slutet uteblir dessvärre denna gång. Sedan saknar jag mer input om John. Vem var han före han tappade förståndet? Jag vill veta mer än att han en gång var kär och jag vill se mer än när han målar sin clownmaskot Billys kinder! På ett sätt behåller man mystiken genom att inte berätta för mycket om honom, på ett annat sätt är det fattigt och frustrerande att inte få veta.

Däremot är det snyggt hur ”Saw III” knyter ihop lösa trådar från ettan och tvåan. Vad hände med honom och henne? Hur förberedde de den där fällan? Givande för alla fans, men risken finns att det bara förvirrar dem som är oinvigda i storylinen ytterligare. Filmen fokuserar på lärlingens relation till läraren och hans metoder, vilket är en mycket intressant infallsvinkel. Tobin Bell som Jigsaw är och förblir den bästa skräckikonen på åratal. ”Saw III” har definitivt sina stunder, men kunde ha varit smartare. Det måste erkännas.

Johan Karlsson