Asterix och vikingarna

  • Svensk titel: Asterix och vikingarna
  • Originaltitel: Asterix and the Vikings
  • Speltid (min): 78
  • Release (Bio): 2006-08-18
  • Tagline: Fruktan ger dig vingar!

Recension - Bio

Den lilla men legendariskt motståndskraftiga galliska byn vid Atlantkusten får fint besök från Parisium. Majestix (Stephan Karlsén) egen brorson, den mallige och moderne ynglingen Goudurix (Jakob Stadell), anländer en dag till sin förfäran för att "göras karl av". Asterix (Reine Brynolfsson) och Obelix (Ulf Larsson) tilldelas raskt uppdraget. Samtidigt tar en grupp oförskräckta och flygsugna vikingar, under ledning av hövding Storslägga (Jan Åström) ordspråket: "Fruktan ger dig vingar" en aning för bokstavligt. Kryptograf (Guy de la Berg), en listig ränksmidare inom vikingagruppen, har förhoppningar om att hans stendumme son Olaf (Adam Fietz) ska få gifta sig med hövdingens vackra dotter Abba (Claudia Galli) så att han själv kan överta makten. Rädslan finns i en liten by i Gallien pekar han ut på kartan. Detta resulterar snart i att Goudurix, som förstås är en vekling under den tuffa ytan, strax rövas bort till kalla och barska nordiska landskap. För att ställa allt till rätta beger sig våra vänner omedelbart iväg på en strapatsfylld resa för att hämta hem honom igen. Men detta visar sig vara svårare än väntat, då Goudurix plötsligt finner kärleken i hövding Storsläggas dotter Abba på vägen dit.

"Asterix och vikingarna" är baserad på Goscinnys och Uderzos klassiska seriealbum med samma titel från 1966. Historien har dramatiserats och vissa karaktärer har lagts till. Men den sköna underfundiga humorn, som är en stor del av behållningen i serierna är som bortblåst. Kvar finns en uppdaterad och ocharmig datoranimerad berättelse i 2D, som faller platt på sin egen brist på spiritualitet. Det skär i mig, som är en stor beundrare av serierna, när brevduvan kallas för "Sms", vikingadottern för "Abba" och hennes mamma för "Vikea" (läs Ikea). När Goudurix ska lära bymänniskorna på vischan hur man dansar i storstaden spelas en cover av "Get down on it" och när det blir spännande avfyras "Eye of the tiger", dessutom har man kostat på sig ett ledmotiv i kärlekens tecken av Celine Dion. Påhittigt någon? Näppeligen. De svenska rösterna är också en besvikelse. Reine Brynolfsson gör en trögtrutad Asterix, han som ska prata rappt, ettrigt och intelligent, Ulf Larsson pratar inte tillnärmelsevis lika långsamt och basigt snällt och slagsmålslystet som man förväntar sig av Obelix.

Okej, visst, det är lätt att man blir alltför hård när ens favoritbok eller serie ska omsättas till film. Ens högt uppvridna förväntningar är svåra att få uppfyllda. Finns det då något som är bra? Jag tror att ett barn som aldrig har läst serierna kan få ut ett visst utbyte av filmen. Den innehåller trots allt vikingar, en spännande resa och en söt kärlekshistoria mellan två olika läger. Det är uppenbarligen ett påkostat projekt. Men om nu en serie bygger nästan hela sin attraktionskraft på sin påhittiga ordvitsighet och Asterix och Obelix omedelbara charm och klockrena samspel, varför då skära bort det helt och hållet till förmån för en konventionell historia byggd på själlösa teckningar?

Gustav af Ugglas

Kommentarer