Sången om Sibirien

  • Speltid (min): 199
  • Release (Blu-ray/DVD): 2006-05-11

Recension - Blu-ray/DVD

En fråga man aldrig kan sluta upp med att ställa sig själv är ju varför ryssar alltid ska behöva envisas med att heta krångliga namn som är vid det närmsta omöjliga att komma ihåg. Att de dessutom ska envisas med att göra riktigt bra filmer rör ju bara till ännu mer i soppan. Jag menar, det råder ju inget tvivel om att ”Återkomsten” var en fantastisk film. Däremot så är det väl ingen som håller reda på vad killen som gjorde den heter. Tarkovskij är väl ett undantag till regeln, och det kanske är mycket det som var nyckeln till hans framgång. Kanske. Andrei Mikhalkov-Konchalovsky heter en annan ryss, som jobbade mycket med Tarkovskij, och spelade en roll i ”Ivans barndom”. Plus att han regisserade ”Sången om Sibirien” som recensionen från och med nu ska handla om.

”Sången om Sibirien” är ett riktigt epos i ordets rätta bemärkelse. Filmen handlar om den lilla Sibiriska byn Yelan, och dess invånare, och sträcker sig över sju decennier. Detta medför naturligtvis att filmen dras med en ohälsosamt lång speltid, vilket jag normalt sett brukar motsätta mig till. Jag brukar leva efter mottot; ”Om en film i slutet tvingas ha flashbacks till dess början för att tittaren ska komma ihåg, ja då är filmen för lång”. Självklart finns det undantag. Vissa filmer behöver sträcka ut sig över en hel afton för att förtälja sin historia. Och det kan jag köpa, men då ska filmen banne mig klara av att underhålla utan att uttrötta. Lyckligtvis så klarar ”Sången om Sibirien” av detta med bravur.

Vad ”Sången om Sibirien” tar sig an, och vad som inte är en speciellt lätt uppgift, är att berätta en historia där lång tid förflyter och huvudpersoner åldras och byts ut. Hur lång filmen är så hade det varit lätt att den med dessa premisser hade blivit spretig och oriktad. Snarare så lyckas Konchalovsky med det motsatta, filmen känns faktiskt otippat sammanhållen. Till en början så ser man inte helheten, och börjar svänga sig med floskler som ”Tarkovskij-light”, men efter sissådär halva filmen så börjar bitarna falla på plats och man ser det stora hela. För det är just detta filmen handlar om. Det stora hela. Än mer än att skildra en person eller en händelse, så berättar ”Sången om Sibirien” historien om en hel by, en tidsrymd, och ett helt lands historia.

Filmen är, om än ganska så ordinärt, så skickligt berättad, och inte alls speciellt svår för någon att hänga med i eller att ta till sig. Filmen berättas i kapitel, ungefär som i ”Andreij Rubljov”, vilket sammanfattar den bit för bit i taget och gör upplevelsen mer lättsmält. Faktum är att tre och en halv timma förflyter ganska så snabbt i sällskap med ”Sånger om Sibirien”, vilket om något är ett kvitto på att filmen fyller sitt syfte mer än väl.

Det är dock inte bara regin som är fingerfärdig, utan resten av filmen är även riktigt genomarbetad. Fotot är i äkta rysk anda, med vackra bilder i en genomtänkt komposition. Musiken är riktigt bra och lyckas med enkla mått förmedla känslan av den tid filmen utspelar sig i. Sammanfattningsvis så har den här filmen någonting för alla. Den har action, bondkomik, spänning, kärlek och stora känslor. Så var en ansvarstagande jordbo och kila och hyr eller köp den redan idag så utlovar jag mycket underhållning för stålarna. Ty de tre dvd:erna innehåller, förutom filmen, dessutom rikligt med bonusmaterial såsom intervjuer, biografier, dokumentärer, trailers och annat smått och gott för den inneboende filmentusiasten djupt inom dig.

Tack till Njutafilms för recensionsexeplaret!

Kim Ekberg

Kommentarer