Recension - Blu-ray/DVD

Hösten har kommit och fem vänner gör sig redo att åka ut på den årliga utflykten till campingplatsen i Pilsbo. Det har blivit en tradition att tälta, berätta spökhistorier och att hångla lite. Allt verkar till en början bli som vanligt, men snart börjar mystiska saker hända och det börjar råda delade meningar om man ska fortsätta eller inte.

”Jag såg min bäste vän dö” är en ny svensk rysare från ett gäng unga filmskapare med stora ambitioner. Kanske lite för stora… Filmen känns nämligen lite väl spretig och ändrar stil hej vilt under den lite väl tilltagna speltiden på 76 minuter. Från scener som påminner om ”Blair Witch Project” kastas man som åskådare till andra scener som mest påminner om ”Motorsågsmassakern” med lite hillbillyskräck som ”Wrong Turn” där emellan. Addera sedan en rejäl twist i handlingen som mest känns förvirrande och onödig så har vi en (lätt orättvis) sammanfattning av filmen.

Allt är dock inte negativt. Fotot är snyggt även om vissa nattscener är lite för mörka och klippningen fungerar perfekt. Ljudet är bra, dialogen hörs hela tiden klart och tydligt och den specialskrivna musiken smälter in fint och förstärker stämningen i filmen. Det är inte späckat med specialeffekter men de som finns är väldigt bra utförda – less is more sägs det och det stämmer alldeles utmärkt i det här fallet.

De unga skådespelarnas prestationer ligger på väldigt varierande nivåer. Från att kännas naturliga och trovärdiga i en minut kan de i nästa scen spela över å det grövsta. För det mesta är det dock godkända insatser från samtliga.

”Jag såg min bäste vän dö” är ett väldigt ambitiöst projekt, på gott och ont. Det positiva är att det känns att samtliga inblandade varit engagerade i produktionen och velat göra sitt allra bästa. Det negativa är att man försökt lite för mycket. Jag tror att filmen vunnit på en aning mer förenklad story samt en kortare speltid, kanske ca 45 minuter. Om jag har rätt får vi aldrig veta. Jag tycker dock att filmen är värd att se, åtminstone en gång, i sitt nuvarande skick.

Som recensent är det både kul och spännande att få ta del av filmer som denna, filmer skapade av glada ”amatörer” i brist på ett bättre ord. Jag har sett alla möjliga filmer i olika genrer, allt från genomusla till utomordentliga. Det de flesta har gemensamt är att de visar upp råa, oslipade talanger som med träning, utbildning och en massa tur kan bli något att räkna med i Filmsverige. Det var så här Josef Fares började och jag är övertygad om att jag redan, utan att veta det, har bevittnat nästa stora filmskapares första, stapplande steg.

Fredrik Liljegren, chefredaktör