Recension - Blu-ray/DVD
Wallander är som korv med mos skrev jag i en tidigare recension i serien. Problemet är att det är samma korv med mos och korven börjar se lite grön och sjuk ut. Det växer små gråa ludd på moset och lingonsylten är slut. Detta är en historia som egentligen har alla potential att engagera med ett tema som berör. Människosmuggling med nunnors goda vilja som täckmantel för heroinsmuggling. När det går snett och en hel container full av flyktingar dör, då kommer världssamvetet Wallander och snokar i soppan.
Detta är installation nummer 9 enligt katalogerna, och visst, det är välgjort och hantverksmässigt utfört. Ola Rapace är fortfarande min favorit även om Persbradtkomplexet ibland är lite väl tydligt. Jag tycker dessutom att Henriksson som Wallander slår Lassgård med hästlängder efter att ha sett om ett helt gäng rullar med Roffes Wallander. Allt detta är ju fint – men det räddar inte seriens hittills svagaste ögonblick. Detta är allt annat än bra film. Det har gått i stå fullständigt. Smekmånaden är över mellan skådespelarna och de verkar trötta på varandra, det förlåter jag dem gärna. Men kunde inte rollbesättarna slänga in lite färska krafter för att lyfta den trötta ensemblen en aning?
Lösa trådar är det dessutom väldigt gott om. Man undrar vid ett par tillfällen mot slutet vad som hände med olika nyckelpersoner i pusslet, de försvinner och ingen förklaring ges. Vad hände i kärleksrelationen mellan Wallanders dotter och Rapace rollfigur? Hon var ju gravid när jag såg dem sist – nu nämns inte detta alls, skumt! Och är filmen så seg att man sitter och funderar på sånt, då är den värd ett riktigt lågt betyg. Denna gång är vi nere och rotar i en svag etta.
Ett andra utlåtande
Undertecknad har inte sett en Wallander på bra länge. Men nu var man där igen. Illegalt invandrade flyktingar hittas kvävda till döds i en container. En skakad Linda Wallander gör upptäckten. Spåren efter massmordet leder till ett nunnekloster av alla ställen. Från floppvarning till stabil polisfilm. Vad har hänt? Filmserien höjer sig ett snäpp när rutinerade Beck-manusförfattarna Cilla och Rolf Börjlind är inblandade. Det märks. Intressant intrig med moraliska dilemman. Snyggt filmat. Kul när stenansiktet Kurt Wallander raggar på en dansk kollega. När kollegan säger att hon älskar att resa så instämmer Kurt och berättar att han nyligen var på Cypern – för 9 år sedan! ”Men jag tittar mycket på Discovery…” tillägger han. Täckmanteln är en oväntad uppryckning med större djup och färre stup. Att försvara en Wallander känns konstigt, men nödvändigt. Fast Van Veeteren och Beck är fortfarande bättre.
/Johan Karlsson
Johans betyg: en förvånad 3:a
Kommentarer