Dying Gaul, The

  • Svensk titel: Dying Gaul, The
  • Originaltitel: The Dying Gaul
  • Speltid (min): 101

Recension - Blu-ray/DVD

Manusförfattares relation till triangeldramer har i många fall varit av en positiv natur. I treenigheten man, hustru och älskare uppstår både konflikten, spänningen och uppgörelsen och dessa tre är samtliga oundvikliga. Men hur glädjande är det för en manusförfattare som själv blir indragen i en sådan känslostorm? Och vilka konsekvenser får det?

The Dying Gaul är både det självbiografiska manus som för man och älskare samman och namnet på filmen i fråga. Peter Saarsgard är den känslomässigt skadade författaren Robert Sandrich som försöker sälja manuset till sitt eget plågade liv med fokus på en älskare som gått bort i AIDS. Detta för honom samman med Jeffrey Tishop(Campbell Scott), som är urtypen av filmbolagshöjdare; förmodat heterosexuell, framgångsrik och har öga för vad som är kommersiellt gångbart. I förhandlingarna om det kontroversiella manuset blir de båda männen involverade i en otrohetsaffär och då hustrun Elaine (Patricia Clarkson) får kännedom om sveket grävs gamla spöken upp och nya grävs ner.

Själslig vånda, differentiella relationsdefinitioner och interaktiv kommunikation är alla delar i det försök till psykologisk terapi och hämndlystnad som The Dying Gaul utgör. Peter Saarsgard är som alltid övertygande, även i rollen som återblickande sörjare och Patricia Clarkson gör ett förväntat intryck som den empatiskt vetgiriga Elaine. Det är i mångt och mycket relationen mellan dessa två som The Dying Gaul lever på men i förlängningen försvinner intresset bland hyperventilering och skuldlass. Man kan tycka att en film som handlar om en manusförfattare borde ha ett bättre författat manus.


En film du hellre borde se gällande relationer och chat:
Me and You and Everyone We Know

Stefan Björnlund

Kommentarer