Recension - Blu-ray/DVD

”Silvermannen” är en gammal teveserie från ´96, signerad en av våra största svenska regissörer, Ulf Malmros, mannen som på senare år gett oss publiksuccéer som ”Den bästa sommaren”, ”Smala Sussie” och ”Tjenare kungen”. Filmen är en, enligt fodralet lynchskmystisk fantasyserie, till bredden fylld med komik och mystik. Serien kretsar kring en man, Silvermannen, som hittas i det lilla samhället Bläcksjön och inte verkar minnas något från sitt tidigare liv. Ju mer som uppdagas kring denna mystiske man, desto mer oförklarliga saker börjar hända runtom i byn, och till råga på allt råder den värsta elkrisen i mannaminne.

”Silvermannen” är en teveserie som blandar humor och mystik på ett lyckat vis, och håller verkligen tittarens intresse på topp genom alla de tre timslånga avsnitten. Den svenska skådespelarelitens välkända fejs, självklart med Kjell Bergqvist i spetsen, bidrar alla till att denna underhållande bagatell känns värd att lägga sin tid på.

Problemet, vilket också är regissörens stora problem i största allmänhet, är att serien tar sig själv på lite för litet allvar. Visst finns det saker som är mycket roliga i ”Silvermannen”, men ibland så krävs också lite djup för att göra en film riktigt bra. Om någonting ska leva enbart på sin humor så krävs det att allting är genuint roligt, ingenting får ha lämnats åt slumpen. I Malmros filmer är ofta mycket roligt, men det finns också många saker som känns fåniga, vilket sänker helheten. Just därför har jag inte känt att någon Malmros-produktion hittills har gett mig mer än lite lättsam underhållning för stunden. Detta är dock inte heller helt fel alla gånger, men det skulle vara roligt om han någon gång lärde sig att skapa lite mer välbalanserade alster.

”Silvermannens” beståndsdelar är dock inte fy skam. Serien dras med ett roligt och välcastat skådespelarstall som lyckas få fram många poänger och jokes på ett fint sätt. Det känns dock lite artificiellt och stelt på sina ställen, vilket det så ofta brukar tendera i att göra i svenska filmer. Fotot är också prydligt, och bilderna är vackra och krispiga. Man kan dock ana ett smått överanvändande av kameraåkningar i olika led, vilket man till en början stör sig en aning på, men senare bara charmas av.

”Silvermannen” är en splittrad kaka, med både fördelar och nackdelar som slår ut varandra och får filmen att gå någon slag medelväg. Det blir aldrig riktigt tråkigt, men heller aldrig fräscht eller nydanande. Visst är det rolig underhållning för stunden, men i det långa loppet är det väl inget som mänskligheten kommer att bära med sig och vara stolta över.

Kim Ekberg