Recension - Blu-ray/DVD

Alla hatar vi våld.
Jag vet, du vet. Vi hatar alla våld.
Ingen vill bli slagen i huvudet med en kofot.
Ingen vill ha sina händer sönderpressade i en avfallskross.
Ingen vill få benen kapade av en motorsåg.
Alla hatar vi våld. Och alla älskar vi att se på det.

En bil krockar med en fotgängare. Aj. Död.
Utanför ditt fönster. Döden.
Du tittar ut, inte för att du vill se något, utan mer av en reflex.
Folkmassor kring olycksplatsen. Ingen vill se något.
”Fy så hemskt”, ”Fy så hemskt!” Titta, titta, TITTA! Inte.
Alla hatar vi våld.
Och alla älskar vi att titta på det.

I Venezuela är våldet utbrett överallt.
Människor blir slagna. Bilar stjäls. Barn dör.
Det vill vi stoppa. Vem vill inte det?
Vi gör en film! Ja! Så bra.
Då kan folk titta, titta, TITTA!
Och sen lära sig någonting.
För alla hatar vi våld.

I filmen blir ett par kidnappade, slagna, skjutna, nästan våldtagna.
Den moderna tidens underhållning.
I verkligheten så tittar vi och tittar bort.
I filmen så tittar vi utan skam. Kanske till och med skrattar litet.
Det är häftigt. Våld är cuuuuel!
Folk får se hur det verkligen är. Ryckas med.
Tänka: tur att vi inte bor där.

En människa dödas. Ett skott avlossas från pistolen.
In i huvudet. PANG! Slut.
Livet är borta. Alla minnen. Kärleken. Glädjen.
Svart.
Det är bara en film, och det är inte jag. Det är bra.
Langa mer popcorn!
Men likväl. En person dör- om än på låtsas.
Det är det som menas.
En person dör på låtsas. Och vi underhålls.
Alla hatar vi våld.
Och alla älskar vi att titta på det.

Shhhh! Tyst i bion!
Allt är åter som vanligt i djungeln.
Någonstans blir en skjuten i benet av polisen.
En hel familj mördas kallblodigt.
Någonstans i Afrika svälter folk ihjäl varje minut.
Men det är bara på låtsas. Säger vi.
För egentligen så hatar vi ju alla våld.

Kim Ekberg