Recension - Blu-ray/DVD

Infinite Mass och the Cardigans är två inte helt okända musikaliska svenska akter, men att två ur det hädangångna Infinite Mass gör film var för mig helt okänt. Visst, en del stjärnor ur daterad svensk popelit gör ju videos åt andra artister och det var så samarbetet mellan Nina Persson och Amir Chamdin startade, han regisserade Cardigans och hade hela tiden drömmen om att få göra långfilm för synen.

Man kan väl säga att det syns när MTV-generationens rockvideoskapare gör långfilm, tänker främst på Åkerlunds ”Spun” och samma sak gäller här. ”Om gud vill” känns halvtaskigt regisserad, riktigt dåligt spelad emellanåt men med ett bildspråk och en experimentlusta som entusiastiskt förför mig att faktiskt förlåta de andra rätt så uppenbara bristerna.

Inte ligger det heller i fatet att Godard inspirerat klippning och i viss mån även replikerna, som tyvärr alltför ofta känns onaturliga och stela. Vad gäller replikerna känns de ofta som anakronismer (att de inte hör hemma i den tid där filmen utspelar sig) men det kan man inte säga om kostym och rekvisita. Här är man istället så klantig att man missar att ”Kojak” borde ha svensk text om den går på TV. Kanske är jag petig, men dagens filmkonsumenter är bortskämda med att bli skrivna på näsan och därför är detaljerna viktiga.

Som sagt kan man förlåta allt detta i samma andetag, eftersom det är en mycket mänsklig historia om en man (Juan, spelad av regissören Amir Chamdin) som invandrat till Sverige på 70-talet och hans längtan efter kärlek. Det ironiska blir att just innan hans länge efterlängtade återförening med frun, dyker finska Juli (spelad av Nina Persson) upp och blir nytt objekt för hans trånande kärlek.

Man kan tycka att det är vackert och lite pittoreskt att filmen till största del är i svart/vitt och att man använt sig av teknik som är helt analog för bästa tidskänsla. Men hur mycket de än har ansträngt sig så kvarstår faktum: detta är ett fantastiskt tidsdokument och en söt kärlekshistoria, tyvärr inte över 70-talet, men snarare 00-talet och kärlekshistorien är bara speglad på ett väldigt ytligt sätt som filmen är så noga att understryka att den definitivt inte är menad som.

Det är alltså summa summarum en mycket motsägelsefull och hårt strävande film. Detta gör den kanske inte till det bästa jag sett, men en oerhört stark debut och en upplevelse för sinnena är det ändå, inte minst Nina Perssons röstinsatser i ledmotivet. Se den med en förlåtande attityd. Jag ger filmen en stark 3:a.

Om Gud vill blir fantasin till verklighet... mer långfilm från Amir!

Mattias Svensson