Recension - Bio

Efter bröllopet är en stark film med uppgiften att mer eller mindre beröra. Det är en film som precis alla kan se – ung som gammal och erfaren som oerfaren. Men det är något som fattas i filmen. När jag kom ut från bian hade jag visserligen en klump i magen, men efter ett par hundra meter hade jag långt ifrån filmen i tankarna. Klumpen i magen berodde på Susannes Biers tappra försök till att nå fram till publikens tårkanaler genom intensivt starka scener, men utan dessa scener är filmen platt som en pannkaka.

Filmen handlar om Jacob (Mads Mikkelsen) som har vigt sitt liv åt ett barnhem i Indien. Barnhemmet kommer i kontakt med den rike affärsmannen Jörgen (Rolf Lassgård) i Köpenhamn. Han vill skänka en stor summa pengar, men med kravet att Jacob ska åka till Köpenhamn och skaka hans hand. Jacob har lämnat sitt gamla hem bakom sig för 20 år sedan och vill inte tillbaka, speciellt inte för att skaka någon självupptagen rik ”hjältes” hand. Men eftersom barnhemmet är i stort behov av bistånd har han inget val. Jakob klipper därför sig och syr upp en kostym, sen återvänder han till ett förflutet han så länge varit på flykt från. Väl i Köpenhamn blir kontrasten stor jämfört med det liv Jacob lever i Indien. Men vistelsen i Köpenhamn blir lång ifrån vad Jacob tänkt sig, hans förflutna hinner nämligen ikapp honom på ett visst bröllop…

Ja, vad ska man säga. Den första delen av filmen blev jag faktiskt rent ut sagt uttråkad av. Gäspningarna kom allt tätare och intressenivån var låg. Men då hände det något, helt plötsligt hade jag fått en replik serverad till mig som gjorde att filmen återigen blev intressant. Det var inte sista gången det hände, hela tiden kom det nya vändningar och överraskningar. Plötsligt sympatiserade jag med Lassgård och efter ytterligare några minuter stod jag återigen på Mikkelsens sida. Det känns lite som om Bier vet om att historien i filmen egentligen är rätt så platt och försöker rädda den genom att bara ge lite av historien i taget i form av aha-upplevelser. Men det blir liksom för mycket – pusselbitarna till Biers installation kommer i allt för långsamt tempo.

Även om Bier lyckas att fånga mig som publik i vissa intensiva scener tycker jag inte hon har lyckats med Efter bröllopet. Den går på lågt varvantal och detta gör att den nästan blir lågvattenmärkt. Som i nästan alla danskproducerade filmer ser vi självklart Mads Mikkelsen i en av huvudrollerna. Som Jörgen ser vi Rolf Lassgård. Han gestaltar väldigt intensivt känslosamma scener då publiken kippar efter andan och klämmer fram en tår. Även om skådespelarna inte utvecklat sina rollgestaltningar till fullo, är det ändå dem som får mina tankar att stanna kvar i Efter bröllopet.

Det jag stör mig mest på, i filmen, är det sentimentala kalkonslutet. Det luktar alldeles för mycket Hollywood. Kanske Bier vill bli nominerad till Bästa utländska film i Academy Awards. Chanserna där är inte stora, i alla fall inte med Efter bröllopet. Den 2 timmar och 5 minuter långa filmen hade varit bra om regissören anammat uttrycket ”kill your darlings” och gjort en kortfilm istället.

Anna Axelsson