Harlem Globetrotters - the team that changed the world

  • Svensk titel: Harlem Globetrotters - the team that changed the world
  • Originaltitel: Harlem Globetrotters - the team that changed the world
  • Speltid (min): 116
  • Release (Blu-ray/DVD): 2006-09-20

Recension - Blu-ray/DVD

Vi har alla drömt om att bli stjärnor på något sätt. Och de flesta av oss har någon gång varit inne på att börja spela basket, enbart för att ha haft äran att ha sett Harlem Globetrotters ”in action”.

1926 satte en man vid namn Abe M. Saparstein ihop ett basketlag vid namn ”Savoy big five”. Ett kontroversiellt ihopplock då det bestod av svarta ungdomar. Tanken var att sponsorn – Chicago Savoy Theatre skulle tjäna pengar och besökare på att namnge ett lag men då detta gick i stöpet döpte Abe om sitt lag året därpå. ”Saperstein’s New York Globetrotters” blev namnet och deras unika stil med en blandning av deras atletiska förmågor och komedi fick ett varmt mottagande. Men ännu ett namnbyte ägde rum samma år. Laget döptes till ”Harlem Globetrotters” för sin roll som Afrikansk-Amerikansk förening och samlingspunkt.

”Harlem Globetrotters – the team that changed the world” är en dokumentär om ett lag som varit hatat, älskat och föraktat. På sin tid mötte laget stort motstånd av människor som ansåg att mörkahyade spelare inte hade på en basketplan att göra. Och inte någon annanstans heller för den delen.

Men laget överlevde de tunga tiderna och roar människor världen över än idag. Under sina år har de spelat i över 100 olika länder, ställt upp i över 22.000 uppvisningsmatcher och även mött seriöst motstånd och oftast vunnit. 1971 förlorade Globetrotters mot New Jersey Reds vilket innebar att en vinst-serie på 2.495 uppvisningsmatcher nu var bruten.
Efter den matchen hade laget 8.829 vinster innan man förlorade mot ”Kareem Abdul Jabbar's All Star Team” i Wien.

Att laget är populärt och inte gör mycket annat än ständigt imponerar är solklart. Men jag tycker ändå att dokumentären saknar något. Det är lite för mycket snack och lite för lite av det vi lärt oss att älska – uppvisningen. Om det har att göra med att det är den första dokumentären för regissörerna Michael Sear och Joseph Sharman låter vi vara osagt. Men det är definitivt en dokumentär framtagen för TV som saknar det där underhållande värdet som vi blivit vana vid bland de dokumentärer som gått upp på våra biografer världen över.

Daniel Johansson, chefredaktör

Kommentarer