Recension - Blu-ray/DVD

Jag fick ganska så mycket kritik efter min recension av ”X-men”-spelet. Folk tyckte att jag var onödigt hård mot skiten, och att jag borde ha sett det för vad det egentligen var; ett simpelt filmlicensspel. Man kan säga att det nya jobbet som filmspelsjournalist har gett mig en helt ny syn på världen. Jag har aldrig tidigare förstått att det fortfarande skapas spel som är så slarvigt genomförda och själlösa. För trots att jag tidigare har recenserat spel så har jag aldrig stött på spel som är så genuint ruttna, och ospelbara, som de spelen jag hela tiden stöter på nu. Anledningen är väl den att jag tidigare har undvikit spelbranschens bottenskrap, men nu är det mitt jobb att rapportera om det istället. Säg hej till den senaste smörjan, ”Over the Hedge”.

Ambitiös som jag var så gjorde jag lite research innan jag satte mig ner och började spela spelet. Jag kollade recensioner på nätet och såg att spelet hade fått hyfsad kritik för att vara ett filmlicensspel. Dock så påpekade nästan varje recension jag läste att spelet var för barn. Detta gav mig större förhoppningar då jag fortfarande anser mig ha ett stort barn inom mig, och då jag läste på spelets omslag att det innehöll ett samarbetsläge för två spelare. Med ”Lego Star Wars II” färskt i åtanke så dammade jag av det gamla X-boxet och bad min trogne spelvapenbroder att göra sig redo inför ännu ett äventyr. Sedan så snurrade spelet igång i maskinen, med det där mysiga brummande ljudet.

Det hela börjar med en fult animerad film med dålig humor och gräsligt designade djur som förklarar att djuren ska ta sig in på någons trädgård. Sedan så är det dags för spelarna att ta kontrollen över handlingen. Spelmekaniken är simpel och inte heller genial, det enda man kan göra är att styra gubben, slå med en golfklubba, eller skjuta golfbollar med den. Trädgården visar vara sig vara en träningsbana där man ska lära sig den väldigt avancerade kontrollen på ett smidigt sätt, tror man. När man väl har klarat av banan så kommer en till bana som är uppbyggd på samma sätt. Och sedan en till. Och en till. Hela spelet är pedagogiskt uppbyggt, med en cut-scene som inför varje spelmoment förklarar precis vad man ska göra. Den som orkar se mellansekvenserna i spelet utan att klicka förbi dem förtjänar någon form av pris.

På detta sätt så fortsätter spelet i en länga banor som är uppbyggda på precis samma sätt. Då och då kommer det något udda inslag för att göra det mer eller mindre varierat, tillexempel en räknare som berättar hur många råttor du ska döda för att få komma vidare, eller att en björn jagar dig. Vad allt har gemensamt är att det är lika deprimerande att genomlida. Var och en av banorna avskiljs av tråkiga mellansekvenser som förmodligen är tagna från filmen, vilken jag inte sett, men uppritade med spelets motor. Av storyn förstår jag i ärlighetens namn inte ett piss, vilket kanske inte gör så mycket då spelets karaktärer och miljöer är fullständigt avskyvärda.

I ”Over the Hedge” så får den gamla genren ”hack N slash” en liten revival. Det hela går ut på att slå ihjäl horder av anstormande djur med sin golfklubba. Det finns ett slag att välja på. Den som trycker besinningslösast på X-knappen är den bästa spelaren. Dock så ser man inte riktigt vad man gör någon gång i spelet eftersom kameran ständigt placerar sig för långt ifrån karaktären man styr, och dessutom älskar att lägga sig bakom föremål så att det enda man ser är en fet och ful textur.

Co-op brukar ju ha en tendens att göra ett spel roligare än det egentligen är, men i ”Over the Hedge” så lyckas det istället få motsatt effekt. Då det bara är att slå på knapparna så funkar det minst lika bra med en datorstyrd kompanjon. Det hela slutar oftast med att man inte ser vad som händer, och så står man och slår på varandra istället för fienden. Och så blir man arga på varandra, skriker könsord, kanske även säger upp kontakten. Och det vill man ju inte.

Ingenting kan rädda ”Over the Hedge” från bottenbetyget. Det finns en massa saker man kan låsa upp. Filmklipp, musik, seriestrippar och minispel. Det spelar liksom ingen roll då filmklippen är mellansekvenser man redan har tryckt bort en gång, musiken är enerverande och manar på ett gulligulligt sett till självmord. Seriestripparna är genomtråkiga, och minispelen orkar man inte ens testa. Köper man ”Over the Hedge”, (varför man nu skulle göra det) så kan man inte göra annat än att känna sig rejält lurad. Andra recensioner till trots så duger inte ens spelet till ungarna, om man inte har en dragelse till att plåga sina barn då. Jag rekommenderar detta spel till ingen.

Kim Ekberg