Recension - Blu-ray/DVD

Året är 1934, och vi bekantas med de sydliga delarna av depressionens USA. Marken är uttorkad och ekonomin har rasat. Den unge Ben Hawkins (Nick Stahl) försöker att begrava sin mor i lugn och ro, samtidigt som familjefarmen är sekunden från att rivas. Plötsligt blir han upplockad av en kringresande cirkus, där han tas in i säkert förvar. Det visar sig att Ben har en förmåga att hela – en gåva som han ärvt av sin far, som en gång i tiden arbetade på cirkusen som han nu färdas med. Det var trots allt kanske inte en slump att cirkusen fann honom den där dagen… och vad är meningen med Bens återkommande drömmar om mannen med det tatuerade trädet på bröstet? Parallellt får vi följa prästen Justin Crowe (Clancy Brown) och hans uppbyggnad av en församling som långsamt förs bakom ljuset, och vidare mot ondskans mörkaste vrår.

”Carnivále” liknar inte något som någonsin tidigare visats, och vad som på pitchstadiet kanske lät som en pojkspolings galna fantasier är i själva verket grunden för geniet Daniel Knaufs livsverk. Efter pilotavsnittet är jag fast i labyrinten och vill aldrig komma ut. Det är en trollbindande berättelse där faktaenlig historia möter trollbindande fantasi. Stämningsfaktorn har inte legat på dessa höjder i TV-seriens universum sedan David Lynch och Mark Frost visade världen sitt kärleksbarn ”Twin Peaks”.

Handlingen kretsar i grund och botten om kampen mellan gott och ont, men den traditionella fejden har aldrig bjudit på så många nyanser. Skaparen Daniel Knauf låter huvudpersonen fungera som en drivande kraft, men som för den delen aldrig tillåts att hamna för centralt. Tvärtom så hänger fokus minst lika mycket, om inte mer, på birollernas axlar. Man kan säga att Ben Hawkins och Justin Crowe är de som för intrigen vidare, medan resten av karaktärernas många sidohistorier är de som väcker sympati, och i en helig kombination har vi inte längre en tv-serie, utan ett eget universum – det som många dramatiker drömmer om, men få lyckas leverera.

Jag måste även nämna fotot, som är det i särklass snyggaste jag sett i tv-seriesammanhang. Här har vi estetik som utmanar de stora filmbjässarna. Det som skiljer ”Carnivále” från mängden är att vi befrias från raskt klipptempo och närbilder, som så ofta definierar tv-formatet, och istället bjuds vi på vida vyer, långa tagningar och underbara kameraåkningar. Att sedan scenografin och kostym ligger på en sådan verklighetstrogen nivå, gör att det måste ha varit en kameramans våta dröm.

Det här är blott en introduktion till serien, för utan att låta klyschig så räcker verkligen inte orden till för att beskriva ”Carnivále” och dess storhet. Jag måste tyvärr meddela att de två säsongernas 24 avsnitt som finns på svensk DVD antagligen är det enda vi kommer att få se av serien, då den skyhöga produktionskvalitén ledde till en hög budget, som blev för kostsam i förhållning till den svikande publiken. De som väl upplevt ”Carnivále” är dock en hängiven skara, och jag antar att man måste tacka Daniel Knauf för att han delat med sig av sin kreativitet, och så ett tack till HBO som ens vågade ge sig i kast med något så unikt som ”Carnivále”. Ett högsta betyg har sällan känts så självklart.

Sebastian Lindvall