Recension - Blu-ray/DVD
Wallander har fått diabetes och pissar konstant ut den söta läskeblask han sätter i sig i allt snabbare tempo. Detta är det nya. Denna gång gestaltas Kurt av Rolf Lassgård och han är i mina ögon den förste Wallander, men också den sämste – eller i alla fall den som är mest ojämn i kvalitet (förlåt mamma, jag vet att du älskar Rolf). Visst kan jag instämma i klagosången om alldeles för monoton och trist filmflod som rinner fram i svearnas rike, men om nu svearna vill ha polisfilmer efter ett väldigt stereotypt och repetitivt mönster så ge dem det. Annars super de väl ihjäl sig? Jag tycker att det är skönt att slippa tänka ibland och då är dåliga TV-serier eller en halvtaskig polisfilm, gärna svensk, det bästa som finns. Man får liksom ta det för vad det är.
I en skog hittas en övergiven taxi nedsölad med blod. Två tjejer i tonåren drar en historia som ingen riktigt köper. I den lilla idyllen Ystad, hittas en mördad man och vid efterforskningar visar det sig att han med exakt regelbundenhet fått ut kontoutdrag varje måndagmorgon under en längre period. Dessa bägge fall hamnar på Kurt Wallanders skrivbord.
Kurt slängs in i en värld han inte tidigare stött på, av chattrum och dejting på nätet och blir sakta otäckt medveten om alla säkerhetsrisker man kan utsättas för i den digitala världen. Snart leder trådarna till afrikanska hackers och intrigen tätnar.
Detta är i sanning en seg historia och jag nickar till vid flera tillfällen. Jag är tacksam över att jag har den på DVD och kan backa för att få en helhetsbild av handlingen och att det inte är på TV, som den ju faktiskt är ämnad för. Den är smidigt uppdelad i två delar och kvalar in på ungefär 3 timmar lång – en helafton med andra ord. En ganska illa spenderad helafton tycker jag och längtar till den sista rullen Wallander med den mycket mer slipade Henriksson dyker upp på DVD (för jag ids inte se den på bio – det vore slöseri med pengar och tid). Brandvägg är trots allt hyfsat välgjord. Klipp och musik håller bra standard och jag kan inte klaga mer än på mitt eget bristande intresse egentligen. Men nu recenserar jag inte mitt intresse utan en svensk polisfilm för TV anno 2006, jag ger den 2 starka.
Kommentarer