Recension - Blu-ray/DVD
Vi får följa med på en resa där vi får se hur Jultomten blev just Jultomte. På en avlägsen plats där snön är som djupast och vinden är som hårdast vaknar en skogshuggare (David Huddleston) och hans fru (Judy Cornwell) upp genom ett mirakel som herr och fru Santa Claus. I flera decennier får vi följa med Jultomten och hans medhjälpare Patch (Dudley Moore). Vi färdas med jultomten, inte bara från hustak till hustak utan också från tid till tid. Plötsligt befinner vi oss i nutid och det är nu som den lömske affärsmannen B. Z. (John Lithgow) hittar den lönsammaste affärsidén på länge. Hans leksaker ska nämligen konkurrera ut tomtens. Frågan är bara om han kommer att lyckas förinta allas vår Jultomte?
Jultomten är en bra film. Den är en riktig pärla bland ett hav av dålig familjeunderhållning. Första delen av filmen var inriktad på hur tomten blev Tomte och hur han överlever år ut och år in. Efter hälften av filmen kommer den egentliga storyn som utspelar sig i nutid (dvs. 80-tal). Men det är alltså den första delen av filmen jag fastnat mest för. Det var länge sedan jag såg en sådan här genuint snäll film. Den är så färgglad och gemytlig att man nästan känner att det inte finns någon ondska överhuvudtaget utan allt är ett enda stort bollhav.
Att få se tomtenissarna arbeta i tomteverkstan gjorde att i alla fall jag satt och smålog. Tomteverkstan i Kalle Ankas Jul kan slänga sig i väggen – this is the real stuff! Det händer liksom på riktigt. Filmen har en härlig scenografi som är mer färgsprakande än ett Andy Warhol verk och tankarna om att 80-talet ändå var bättre, väcks till liv. Med sina oskyldiga animerade effekter kan den här filmen charmera det mest inbitna Star Wars fan.
Det är dock synd att filmen är så uppdelad. Det är liksom två filmer i en, båda är visserligen bra, men den andra delen av filmen känns skriven bara för att Dudley Moore ska få mer utrymme för sin karaktär Patch. Han gör sin roll i och för sig bra, men det känns som att storyn i filmen fallerar på grund av detta.
Kanske skulle filmen bara handla om nutid, men då hade vi ju aldrig fått uppleva den underbara scenografi som finns i fösta delen. Filmen räddas av att vi får se färggladare färger, roligare leksaker och roligare maskiner. Jag älskar detaljer och dessa scener kan jag nog titta på om och om och om igen. Att tomten sen liknar Beppe Wolgers när han går runt i sin pyjamas gör att mysfaktorbarometern blir rödare är jultomteröd. Detta är helt klart en film som lyser upp i mörkret. Och om det hade funnits utbildningar i tomteteori hade jag inte tvekat en sekund att ta csn för att sedan bege mig till Nordpolen för att glatt instämma i ”ho! ho! ho!” i det färgglada bollhav som finns där!
Kommentarer