Recension - Blu-ray/DVD
2004 kom en väldigt uppmärksammad kortfilm av Sean Ellis. Den hette "Cashback", innehöll mycket naket, handlade om den kvinnliga skönheten och blev Oscarnominerad. Nu, två år senare, har långfilmen kommit. Den heter fortfarande "Cashback", innehåller ännu mer naket, men handlar inte längre bara om den kvinnliga skönheten, utan om så mycket mycket mer.
Sean Biggerstaff spelar Ben Willis, en konststuderande som precis blivit dumpad av sin flickvän och hamnar i en depression, extra fylld med insomnia.
Sömnlösheten blir en ytterliggare tortyr för Willis som inte ens kan sova bort ångsten, utan nu måste leva med den tjugofyra timmar om dygnet. Skolan intresserar honom inte och i bristen på saker att göra börjar han åka runt London, dock fortfarande till ingen nytta. Tillslut hittar han en form av botemedel mot sin depression, eller åtminstone en syssla att ockupera den med, när han börjar jobba nattskift på en matbutik.
I en något "Fight Club"-inspirerad vardag börjar Ben att fantisera sig bort om nätterna. Han stoppar tiden under sina arbetspass och tar till tillfället att klä av de attraktiva kunderna för att rita av deras kroppar. Det som låter som farligt nära en våt pojkdröm och billig ursäkt för att få visa lite hy är, som tur, helt det motsatta. Den sexuella laddningen har perfekt tagits vara på och samtidigt uttrycks Bens totala ensamhet och längtan efter något nytt. Det blir till ett underbart smickrande porträtt till den kvinliga kroppen där Ben tar in alla intryck och överför dem på papper.
Detta är då den huvudsakliga handlingen från kortfilmen. Till långfilmen har framför allt Bens hamnande och lämnande av denna situation utvecklats, samtidigt som berättelsen blivit en unikt rolig komedi. Humorn är väldigt engelsk utan att vara "Little Britain" och som någon som både handlat på Selfridges och jobbat i ICA-kassan kan jag vekligen säga att jag känner för karaktärerna.
Tyvärr så tappar dock filmen en hel del runt mitten och blir både mindre humorinriktad och samtidigt även mindre djupgående på Bens karaktär och tillstånd. Slutsatsen som kan dras är att historien helt enkelt var för tunn för en film på 100 minuter, men trots att den tappar så är den fortfarande en väldigt underhållande och sevärd film som inte bör missas.
En andra åsikt av Per Wahlgren:
Det märks att det är en filmälskare med en god blick för stillbilder som står bakom denna film. En sådan kombination borde kunna bringa något gott, tänk Roy Andersson t.ex. Men hur fungerar det att samtidigt berätta en historia om förlorad kärlek och processen att ta sig upp till ytan igen efter att ha nått botten?
Jodå, det fungerar hyggligt – stundtals briljant och vackert, stundtals påfrestande och töntigt.
Ett stort skäl till att filmen inte når några riktigt höga höjder, även om potentialen finns där, är på grund av Ben’s chef i mataffären. Han är ett spektakel som grundas på överspel och en stereotyp som är lika självklar som tråkig. Det känns som om han skrivits in i manus för att göra filmen rolig, bara det att Ben’s bästa kompis och de två busfröna i affären räcker gott inom den avdelningen. De har sina stunder och när de inte har det så blir det åtminstone aldrig dåligt. Det är också chefen som står för det enda egentliga plumpen i skådespeleriet, som annars är bra, inte minst av huvudpersonen och hans kärleksintresse Sharon.
Något som slår mig när jag ser ”Cashback” är hur ofta karaktärer på film har en kompisrelation till någon som till synes är helt motsatta dem själv. Visst, man behöver inte vara lika i allt eller ens mycket för att bli polare, men det är ändå förundrade att de två finner något utbyte av varandras sällskap. Givetvis dök tanken upp i och med Ben’s bästa kompis och allt vad han utgör.
”Cashback” är sevärd på grund av filmens upplägg och idé och överglänser alla romantiska draman/komedier om ungdomar som staterna slänger ur sig i parti och minut. Underhållningsvärdet är som tidigare nämnt ibland svagt, men aldrig så att det inte är värt att fortsätta och få ta del av det lite förutsägbara, men ändock välkomna slut.
Hur kortfilmsversionen av ”Cashback” ser ut eller innehåller vet jag ingenting om, men det är säkert värt att ta reda på eftersom att chansen finns att de 20 minutrarna som historien utspelar sig på där är just det som är det bra i långfilmsversionen.
Kommentarer