Recension - Blu-ray/DVD

Sällan har någon sci-fi film fått så förödande dålig kritik som Lost in Space. Jag vill inte minnas att en endaste en kritiker varit nådig mot denna långfilm som baserar sig på en TV-serie från fornhistorien. Även den bästa kritiken har som högst nått till ett mediokert omdöme. Man har klagat på att manuset är lövtunt och saknar vettig innehåll på samma gång som den är så barnslig att den knappast går att se om man är vuxen. Skådespelarna agerar som träbockar eller över så det visslar om dem. Och visst håller jag med den ärade kritikerna i nämnda företeelser.

Men! Om man låter bli att jämföra filmen med ”2001” eller någon annan s.k. intellektuell science fiction film, så blir Lost in Space plötsligt en njutbar överraskning som tål att ses tillsammans med barnen i familjen. Visst innehåller filmen litet ”onödigt” våldsamma och spännande scener, men mina egna barn (12, 11 & 9) klarade av allt detta galant emedan jag satt med dem hela tiden. Huvudpersonerna i filmen är ju delvis barn, så behållningen och identifieringen blir lätt för ungarna.

Vi vuxna kan gladeligen glömma för en stund att skådespelarna, hur utmärkta de än är i vanliga fall, har gjort denna film för pengarna, inte för en hägrande guldstatyett. De som väntade sig få en Oscar® var däremot gänget bakom specialeffekterna för i den kategorin hamnar Lost in Space bland de bästa effektfilmerna hittills. Kombinerade med ett superbt ljud ger Lost in Space en sanslös audiovisuell upplevelse. Bildgubbarna har skapat en virtuell värld som är så trovärdig att man faktiskt kan jämföra sceneriet med de absoluta höjdarna i sci-fi sammanhang. Endast på några få ställen kan man fundera om detta nu var onödigt slarv, då bilden verkar något konstlad, men icke-fackmannen ser eller bryr sig ej om sådana saker. Vi petiga är en art för oss själva.

Om bilden är suverän, så kan man kalla ljudet inte mindre än mästerligt. Där har de goda ljudmixarna lekt av sig och det hörs. Åter igen vill jag dock påpeka att den audiovisuella upplevelsen i det format som jag beskriver det, kräver ett bra hemmabiosystem. Ja, åtminstone en skaplig surroundanläggning och ett gäng hyfsade högtalare.

Där filmen visar upp pjåkiga skådespelare eller ett lätt korkat manus, lyfter helheten den upp på en underhållande och trevlig nivå. Den tål inga filmvetenskapliga analyser eller någon psykosocial granskning, men med en film som Lost in Space behövs inte sådana dumheter. Slå skivan i DVD:n, skruva upp ljudet, häll upp en skål chips och trängs i soffan med ungarna, så garanterar jag en alldeles utomordentlig filmupplevelse för (nästan) alla åldrar.

Jan Ahlgren