Recension - Bio

Lagom till juletider anländer, föga överraskande, denna arketypiska berättelse om Jesu tillblivelse. Vi får helt enligt mallen följa Marias fattiga tillvaro i Nasaret, bortgiftet med den hederlige hantverkaren Josef, ärkeängeln Gabriels bud om Jesus födelse, de tre vise männens färd efter stjärnan, Herodes oförsonliga skattskrivning, den strapatsfyllda resan till Betlehem och slutligen - Födelsen i krubban.

Allt är alltså i sin ordning och troget det Nya Testamentet. Därför så oerhört - tillrättalagt, färdigförpackat och trist! Självfallet är det av vikt att hålla sig till fakta - eller åtminstone till det som finns nedskrivet och gör sig gällande som sanna återgivanden av verkliga skeenden - när det gäller den här typen av historiska berättelser som är såpass signifikanta. Samtidigt kan man inte gärna nonchalera betydelsen av förnyelse, det faktum att människor till slut stänger av när de väl hört samma historia malas sönder i sina öron genom ett par tusen år. Något som fullständigt tycks ha förbisetts här.

Frågan är: Har vi inte sett tillräckligt med filmer om detta? Paketet känns varken spännande, eller särskilt givande längre, när vi rutinmässigt skedmatats med samma innehåll vid samma givna tidpunkt år efter år. Fråga besökarna i kyrkan, om du hittar några... Avhåll dig bestämt från att fråga regissören Catherine Hardwicke ("Tretton", "Lords of Dogtown")! Jag förstår innebörden av respekt - särskilt med hänsyn till alla troende kristna - men även de skulle väl uppskatta en liten överraskning eller åtminstone en ny frisk infallsvinkel, som meningsfullt anknyter till vår samtid.

Hursomhelst.

För att i varje fall lyfta fram några bra punkter: filmen är ändock ett habilt snickeri. Det är ett snyggt gråfiltrerat foto (Elliot Davis) med många och långa smidiga kameraåkningar, miljöerna och kostymerna har arbetats fram noggrant och känns genuina, skådespelarna passar i rollerna och regin är till historien väl återhållen.
Jag tror knappast att den troende blir besviken (skulle kanske frågat killarna från det kristna sällskapet i bänkraden framför men de såg nöjda ut), inte heller de som önskar gå tillsammans med familjen i jul och uppleva födelseberättelsen på bio, men för min egen stilla gudstvivlande del är detta alltför mycket plöja-på-i-gamla-hjulspår utan att ens försöka trampa ny terräng för att bli tillräckligt intresseväckande.

Gustav af Ugglas