Recension - Blu-ray/DVD

“Now you're looking for the secret... but you won't find it because you're not really looking. You don't really want to know the secret... You want to be fooled.”

Orden ekar kvar i mitt huvud efter att jag traditionsenligt den första dagen på året gått på bio, och bättre kunde året inte ha börjat än att man fick se en av förra årets allra bästa filmer; ”The Prestige”.

Efter en enkelt läst ”Insomnia” och en väl överskattad ”Barman Begins” har nu regissören och manusförfattaren Christopher Nolan gått tillbaka till sin första film ”Memento” och hittat sina rötter igen. Tillsammans med brodern Jonathan som stod för originalmaterialet den gången har de tillsammans nu skrivit ett magnifikt manus basetat på Christopher Priests bok om de två magiska rivalerna Angier och Borden. Likt ”Memento” vet vi inte vad som är sanning och vad som är lögn och vi får inte följa två, utan hela tre parallella tidslinjer där den ena utspelar sig vid den slutliga rättegången, en annan början på de båda magigernas karriär och en tredje som hamnar någonstans där emellan. Det är rafflande, det är medryckande – det fungerar.

För att som alltid försöka undvika så mycket spoilers som möjligt tänker jag inte gå in mera på filmens uppbyggnad, utan återger bara den mest tunna av handlingsbeskrivningar. Angier och Borden är i början av sina karriärer i vad som kan beskrivas som ett magikerkompani. De går sedan skilda vägar och blir bittra rivaler, där gammalt hat står för hälften av rivaliteten och den obeskrivliga nyfikenheten över den andres trick för det andra. De besöker varandras shower, förbättrar, stjäl, förstör – allt för att vara bättre än den andre. Snart har denna ständiga kamp spårat ut helt, och frågan är vem som är villig att ta nästa steg...

Som läst från ett dåligt omslag och förhoppningsvis med tillräckligt mycket innehåll för att ni ska se denna helt underbara film, men med så lite spoilers att ni på samma sätt som jag kommer att svepas iväg och beröras av en synnerligen originell och intressant historia som egentligen har allt man kan önska sig av en film. Handlingen är knivskarp, dialogen underbart anpassad till sin tidsepok, ett manus som i händerna på Christopher Nolan skapar ett regiserbart underverk och så många lager att man med lätthet kan se om den här filmen flera gånger.

Skådespelarinsattserna håller lika hög klass som resten av filmen där Hugh Jackman visar att han faktiskt kan vara bra, Christian Bale som vanligt helt dominerar varenda scen han är med i, Michael Cane återvänder till sina gamla fina dagar och David Bowie blåser helt bort oss med sin enastående prestation. Även den väldigt underskattade Piper Perabo ses i en tidig liten roll, och det är nästan att man önskar att hon och Scarlett Johansson bytt plats. Inget ont om Scarlett för den delen, men Piper är ett under de få minuterna hon är med.

Det finns egentligen ingenting att klaga på i den här filmen som lyckas med absolut allt den ger sig in på. Det blir vad jag kan minnas det starkaste betyget från mig på hela året 2006 och skulle man få ge halvor vore det 4,5 i betyg. Fortfarande fattas det där lilla extra som lyfter en film till det absolut högsta betyget, men ”The Prestige” tar allt annat motstånd i samma betygsklass som till exempel ”Djävlulen bär Prada”, ”Shortbus” och ”The Host”, och är en film man absolut inte får missa.

Filip Gieldon