Recension - Blu-ray/DVD

Min vän Charlotte är en animerad barnfilm som bygger på E. B. Whites klassiska berättelse om grisen Wilbur som med sin naiva tro på livet och med hjälp av två goda vänner växer upp och lyckas undkomma en förutbestämd och förtidig död som gris på julbordet.

Filmen marknadsförs som det senaste inom datoranimation tillsammans med en imponerande skådespelarensemble. Det första kan jag skriva under på. Ettorna och nollorna lyckas här förenas till ett livfullt och nästan naturalistiskt drag hos djuren i bondgården. Det är snyggt gjort, och ibland lite läskigt. Spindeln, Charlotte, är hon verkligen så vacker som grisen Wilbur tycker? Visst, jag njuter av animeringen, men en spindelfobiker ska nog tänka sig för en eller annan gång innan filmen ska avnjutas. De svenska rösterna görs mycket bra och övertygande. Inga problem här.

Det jag irriterar mig på i den här filmen är de roller som spelas av skådespelare. Det är möjligt att de består av en imponerande skådespelarensemble, men man har ju knappast sett maken till konservativt manus. Mammans oro för att dottern Fanny bara bryr sig om sin gris, och dessutom inte vill ha nån klänning på sig, stillas inte förrän Fanny ber om en röd rosett till den gula klänningen och springer iväg hand i hand med en pojke hon fått upp ögonen för. Det var ju tur att hon blev en "normal" tjej tillslut. Hon var verkligen farligt onormal tidigare. Det här är visserligen en parantes, om än avgörande för min betygsättning. I bondgården skildras de animerade karaktärerna på ett annat sätt, lite av en narrspegel av människans brister och tillkortakommanden men också hennes tillit, uthållighet och tro på det goda.

Spindeln Charlotte är som sagt vacker i Wilburs ögon. Något de andra djuren på bondgården inte tidigare sett. Hon kan spinna fantastiska nät (magnifika även i mina ögon), och hon kan till och med skriva i dem. Hon skriver om Wilbur, så att människorna ska förstå, hur speciell och fantastisk han är. Råttan Tempelton är sanningssägaren. Det är han som lyfter på locket och verkligen säger vad som väntar Wilbur till vintern: Rökerihotellet! Du kommer inte se någon snö falla. Djuren tittar ut från sin lada och det obehagliga rökeriet zoomas in. Jag vet inte om det bara är jag som får obehagliga associationer i det här läget. Fåren beter sig som människor i flock. Kossorna är depressivt pessimistiska och hästen allmänt trulig. Men med filmens gång så enas de alltmer i sitt hopp för att Charlotte ska lyckas, med sitt vackra språk som människor förstår, att få Wilbur att överleva vintern.

Det är en både hemsk och spännande historia, som utan tvekan talar till något djupt liggande hos människan. Lyckade barnberättelser gör oftast det. Det handlar om ett universellt språk som berör det sant mänskliga. Berättelsen i bondgården slutar förstås bra om än med några tårar. Jag tror att många barn upp till nio år kommer att uppskatta den här filmen mycket, och även föräldrar kan ha nöje av animeringarna och de roliga karaktärerna i ladan. Men kontrasten mot den alltför konservativt tillrättalagda storyn i "människovärlden" drar tyvärr ned slutomdömet om filmen som helhet. I det intetsägande betyget tre finns en fyra för Wilbur och hans gäng i ladan och en etta för ramberättelsen med Fanny.

Anna Keijer