Recension - Blu-ray/DVD

Jag skulle vilja påstå att temat i Conspiracy Theory inte ät så långsökt som man skulle tro. Jag tror på fullt allvar att det händer rätt mystiska saker bakom kulisserna. I synnerhet i USA där allehanda agenturer och byråer inom justitiedepartement och säkerhetsstyrkorna kan utöva sina maktpositioner oavsett vem som sitter som ”The Very Big Boss” i Vita Huset. Naturligtvis, så länge som inget är bevisat, kan denna tro jämställas med vilken annan tro som helst.

Mel Gibson spelar en auktoriserad galenpanna som kör taxi och skriver små teorier om sammansvärjningar och annat mysko som han tror att pågår bakom kulisserna. Tydligen har han anledning att vara lätt paranoid, för plötsligt blir han intressant för ett gäng mindre vänliga individer. Och så är hela ruljansen i gång med action, fart och fläng.

Där Mel Gibson vandrar finns det en stor chans till att hitta regissören Richard Donner. Donner är en synnerligen rutinerad kille med tyngdpunkten på action, våld och småroligheter. Dessa element varvar han med varandra och ofta blir slutresultatet njutbart eftersom produkten andas professionalism. Han personregikunskaper är inte av samma höga kvalité, men här betyder det inte så mycket, för Gibson kör sitt egna race och spelar galen precis som han brukar. Julia Roberts, som dock utvecklats till en fin skådespelarinna blir statist då hon och Mel agerar i samma scen eller då on möter boven Jean-Luc Pic… Patrik Stewart.

Manus bjuder inte på några vansinnigt upplyftande nyskapelser, utan behåller hela vägen en förutsägbarhet med kvalité, för dålig är den inte. Man tappar inte intresset utan orkar, trots vissa lättare dumheter, titta färdigt på filmen. Spänningen och klimaxarna delas ut i lämpliga portioner och i det stora hela så är detta en film som platsar bland Donners andra kreationer, ”Lethal Weapon 1-4”, ”Maverick”, ”Assassins” och ”The Omen”.

Ljud & bild behöver man inte skämmas för. Dialogen är skarp och omgivningsljuden finns där de ska finnas.

I det stora hela tillhör Conspiracy Theory inte till toppfilmerna genom tiderna, men som ett exempel på ett bra hantverk duger den bra.

© Janne Ahlgren

Jan Ahlgren